Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emellan, jag är något bättre än du, fast du blifvit något
mer framdragen i verlden. Din mor var likväl en
prest-dotter, far min var af god adel; derföre bör du göra liten
åtskilnad. Med min dotter ger jag allenast 50,000 dukater,
men med din skall du ge 60,000; ty, min käre bror,
utan att förtörna dig, alltid är min dotter 10,000 dukater
bättre än din på mödernet, det kan du intet neka — jag
tar ändå lagom till.
Björn. Det vore löjligt. Skall då din dotter vara
10,000 dukater bättre? Med förlof, Jeppe, nu är du skamlös.
Det är sant, att min mor var prestdotter, men med 50,000
dukaters vackrare ögon än din — nå, jag säger intet mer,
men det säger jag, och det svär jag på, att när din
ambassadör kommer till mig i det landet med det tillbudet
och vill göra en sådan åtskilnad mellan min dotter och din,
och jag sitter då på min regeringstron, som jag nu sitter
på denna bänk, och din ambassadör står der som stolen
står, skall jag gripa till min spira, som jag nu griper till
denna käpp, och svinga —
Vips! i det samma strök Björn oförvarandes till den
lycksaliga flaskan med sin svingande käpp, så att hela den
suveräna essensen låg bland glasbitarne på golfvet tillika
med hela hans tillkommande herrlighet. Ack, allsvåldige
förslager, huru snöpligen I stänktes i smutsen! Jag blygdes på
mina nya gynnares vägnar; ett par hvita silkesstrumpor,
som i den djupa hösttiden gifva en sprättjunkers ben mycken
heder och vördnad på gator och i gränder, kunna aldrig bli
så skamliga, när en obarmhertig åkarkärra alldeles
öfver-stänker dem, som mina nya patroners anleten blefvo flata
öfver deras allrådande flaskas missöde. Detta dunderslag
utskräckte dem mod och mäle. Man kan tänka hvad det
kostade på att det ena ögonblicket vara en monark och det
andra en stackare! Den välsignade käppen hade väl så
öfvertvgat dem både om deras flaskors och deras förslagers
fåfänga, att intet lämpligare bevis hade kunnat hemtas från
en akademi; men dock jemrade de sig invärtes öfver sina
tankars hiskliga fall. För den skull, hvad var här nu att
göra? farväl anarki, farväl hertigdöme, farväl giftermål och
hemgift! De måste nu trösta sig, fastän de för blygds skull
knappt kunde se på hvarandra.
Utskräcka = skrämma ur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
