Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvarandra, liksom en harlekins-klädning. I hvar vrå äro de
och höra mer än andra, ty de ha flera öron, och i hvar vrå
utföra de det igen mer än andra, ty de ha flera munnar.
Jag menar, att desse brukas till de många tidningar, som
dagligen kringföras.
Här fins folk, som likt svampar på en natt köra i
vädret och uppväxa till ansenlig höjd; i går visste jag intet
af en sådan, och i dag ser jag honom täfla med gammalt
bekant folk om embete och belöning. Sannerligen jag blir
bestört, när jag eftersinnar huru hastigt en sådan är
tillkommen, och jag önskar att detta slag ville med sin hastiga
uppväxt vara så käckt tillreds, då Sverige en gång i en
smal vändning skulle behöfva 20 eller 30,000 bussar i fält.
Här fins ett genomträngande slägte, som går tvärt igenom
hårda väggen. Huru de bära sig åt, och om de bruka något
särdeles metall att göra hål för sig, vet jag intet; men
rätt-som en ärlig man står i ett rum, det han tror vara väl
till-spärradt, och menar den andre stå utanför, så ser han honom
inne hos sig. Derför så länge jag intet vet hvad medel de
bruka, kallar jag dem missfoster.
Här finnas en hop skalkar, som svårt plundra och
skada folk. Men i ögonblicket äro de osynliga, så att man
efter dem famlar fåfängt. När de åter visa sig igen, sker
det i sådan säkerhet, att ingen kan tilltala dem.
Här fins folk, som alltid gapa och visa förfärliga svalg.
Men kroppen är nästan intet annat än buk, hiskliga bälgar,
som aldrig bli fulla. Ju mer man vräker i dem, ju mer
vilja de ha. Det enda de kunna är att sjunga matvisor.
Dermed locka de andra att fylla deras bukar.
Här fins folk med marmoransigten, som ha den förmån
att de intet blygas; deras ansigten äro oföränderliga.
Här fins folk, som för sin död intet kunna tåla ljuset och
trifvas intet utom i mörkret. När solen eller annan klarhet
slår ett sådant smygtroll i ögonen, faller det’tillbaka och
svimmar, men i mörkret håller denna glysögda katta med
sina likar sådant stim, att Argus hade intet lust vara råtta.
Mot sådana har jag det greppet, att jag tar mitt ljus i
handen, der jag vet dem vistas, och strax springa de som
skogs-fålar.
Här finnas vissa hjernor, som liksom vax låta intrycka
på sig bilder af den största förfarenhet, största kunskap och
största göromål i en handvändning, ja sannfärdigt, min läsare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
