Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trens, han trafvade ut honom, sä att han höll jemn ordning
med sina fötter och hade bogarna lediga. Grållen gick då
i hel och kort galopp, till höger och venster, i slapp, i traf
och i all slags gång, med sådan behaglighet, att ungdomen
kom löpande från alla byar för att se på, när Hilmer red.
Hästen fick lagom och godt foder, god ans, lagom aga,
mycken frihet och intet sjelfsvåld, det kan skämma den
bästa häst. När Hilmer aldrig så litet rörde tygeln, sä visste
Grållen hvad han mente, och han hade dessutom sådan
kärlek för sin Hilmer, att hjertat växte i honom hvar gång
han kände hans minsta rörelser. »Så, så, min Grålle
stackar!» sade Hilmer stundom och klappade honom under
halsen; då fick kreaturet sådant mod, att det krummade
sig som en skönhet. När han hörde luren, så reste han
upp ett hurtigt hufvud, och man kunde lossa den största
murbräcka bredvid örat, utan att han skulle göra den minsta
knyck af skrämsel. Hilmer gjorde med honom ett skutt
öfver en stor bäck, så att alla skreko till, som sågo derpå,
och red in i Garpmossen *), dit ingen vågade sig; man kan
tänka, der var så farligt, att månge af grannarne der mist
sina kreatur, och Holger på Ön **) hade der nyss förut så
när förlorat sitt röda sto; men detta var nu så tappert ridet,
att hela häradet förundrade sig. Hilmer synte då ut mossen,
hvaraf sedan ett godt stycke blef intaget till beteshage för
Grållen.
Det kan dömas, hur artig och sedig Grållen var, när
Hilmers dotter, en öfvermaga fänta, red honom rätt flinkt.
Blända***) var en hurtig flicka och satt så tappert i sadeln,
att folket omkring kom hoptals att se derpå och berömde
henne; det tyckte fäntan om. Hon klädde sig som en
sköldmö och prunkade för åskådarne: alltid skulle Grållen gå i
dans under henne, det var intet annat att tala om. Hon
hängde granna band på honom, bandrosor och tofsar, så
att han gick helt spanskt och begynte liksom tycka om sig
sjelf; dertill kom ock det goda fodret, som, sanningen att
säga, var något öfverflödigt, så att hästen blef smällfet och
temligen sjelfrådig; han gjorde med Blända en och annan
sats, som kom henne att hisna och rodna. Hon satt intet
som hennes far till häst: könet, kan man tro, gjorde en
åtskilnad. Hon lade högra knät öfver sadelknappen, som
*) Tyskland. — **) Danmark. — ***) Kristina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
