- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 1. Frihetstiden. 1 /
101

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nöjen!» Detta vardt sagdt och gjordt, och Grållen miste sin
herre. Stackars kreatur, han höll så af sin Härkuller, att
när han först saknade honom, det är otroligt, så darrade
han som ett asplöf.

Hemsk, utmattad och blodstänkt i så många risp, kom
nu hästen hem, och det goda hjonelaget*), i hvars händer han
råkade, lagade om honom det bästa det kunde. Han
fäg-nade sig väl först i krubban och gjorde språng, så att dagen
syntes under fotterna; men han var temligen sadelbruten och
borde nu intet alldeles brukas på samma vis som förr.
Kapsonen blef borttagen, och man satte honom för en
vacker kärra, som kallas karriol. I det ståndet var han nu,
då jag sist såg honom. Han har tagit sig mer, än man kan
tro, och om jag ivänner Grållen rätt, så kan han väl ännu
göra sina modiga språng; men — om jag med min
enfaldighet i rid- cch körsel-konsten får yttra mig öfver Grållens
bästa och den nytta och heder han kan ge, så menar jag
oförgripligen det är väl, om han styres med förstånd och
grannlagenhet under sele och redskap, som han väl intet
alldeles känner eller är så van vid ännu, men som han
genom viss god ordning lätteligen kan vänjas vid. Betslet bör
vara allvarsamt, men dock så lindrigt, att det ej förderfvar
munnen, och tömmarne i stadiga händer, så att hästen
förstår och vördar sin ledare. Inga barnsliga näfvar, som vilja
köra på skräpp och i kapp och intet rätta sig efter
backarna. Det skrämmer hästen, och karriolen går intet mer
på stora kungsvägen, men i krumslingor från det ena diket
till det andra. Ingen skrämsel, intet stojande, intet viftande
af snärtar och all slags bonad, hvaraf hästen blir yr!
Kreaturet kunde få kollern och skena en gång, så att kärran
stannade bort ur vägen i det värsta moras — det vore en
jem-merlig tillställning och bättre att man aldrig hade åkt! Nej,
tömmen bör handteras af viss, trofast arm med
uppmärksamhet och ordning, och intet nu den ena, nu den andra,
som står bakpå eller löper bredvid, rycka deruti, än till en
sida, än till en annan, så att hästen intet vet hvad han
skall lyda. Bevare oss den heliga enighet från kif om
tömmarna af många små kitsliga kuskar! Det är värre än allt

o O

annat ondt: då går åktyget sin gena snedgång på slump och
lyckans barmhertighet öfver höjder och dälder, medan de

*) Fredrik I och Ulrika Eleonora.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:04:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/1/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free