Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Visdoms-Prof
eller Herr Arngrim Berserks Förträffliga Tankar
öfver
Ett Fynd i jorden
intet långt från Stockholm*).
Förläggarens företal.
Jag utgifver detta verk utan Auktorns samtycke,
åtminstone har han så bedt mig säga; ty då ser det för
honom hederligare ut. Han hade först tänkt sjelf göra
företalet och deruti bruka det vanliga omsvepet, att han intet
hade gifvit dessa tankar i dagsljuset, sedan han dem blott
för sin egen ro och nyttas skull skrifvit, om han intet
der-till af sina vänner blifvit öfvertalad; men sedermera har han
betänkt sig, i fruktan att man intet skulle tro honom, och
gifvit saken ofvanberörde färg. Han är nu härom okunnig.
Han undrar huru hans manuskript kommit i andras händer.
Jag som förläggare svarar honom, att verlden intet borde
beröfvas ett så herrligt verk; dermed måste han nu,
stackars man, låta sig nöja. Hvad dedikationen angår, så vet
han ännu intet, hvilket namn han skall ditsätta: än tänker
han på det ena, än på det andra. Utkastet kan passa sig,
menar han, för alla lika väl. Stor sak huru sannfärdig
tillämpningen är; det kommer intet derpå an, blott
dedikationen belastar sin Miecenas med beröm.
*) Detta stycke, skrifvet 1739, är ett skämt med fornforskningen
sådan den vid Dalins tid bedrefs. Det är särskildt riktadt mot assessorn
i Antiqvitets-arkivet Erik Björner, författaren till »De yfverbome
Atlin-gars Edda», »Nordiska kämpadater» m. m., hvilken, liksom hans
lärare Olof Rudbeck i Atlantican, gjorde till sin hufvudsakliga uppgift
att till vårt folks forherrligande föra Sveriges historia tillbaka till
urminnes tider. Med uppoffrande af all sund och nykter kritik lät han
ovetenskapliga hugskott och infall samt de flygtigaste ord- och
namnlikheter gälla som bevis för sina vågade eller orimliga påståenden,
emot hvilka han ej tålde någon gensägelse. — Särskildt parodieras
Björners vana att låta sina böcker inledas af de mest braskande
dedikationer på vers och prosa af och till författaren, en sak, som för öfrigt
i lärda verk på den tiden ingalunda hörde till sällsyntheten, hans
egenkärlek och hans afvikelser från ämnet. I företalet skämtar Dalin
med en af B:s arbeten, der förläggaren lofprisar författaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
