- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 1. Frihetstiden. 1 /
106

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I ett engelskt bref från Grubstreet till herr Patridge,
en mycket statsklok handtverkare, ser jag denna mening
bland andra till min hjertans fägnad:

. . . Our dear Arngrim Berserk, the mirror & flower of
Helicon, is at present indeniably in the highest degree of
érudition . . .*)

Och herr D’à la Mode, som jag väl må kalla den
hurtigaste af alla mina vänner, har i ett poem låtit denna vers
inflyta, hvarmed han ingen annan kan ha ment än mig:

Et Toi, sublime Esprit, qui de 1’antiquité
Sait tirer les rideaux, Ta grande renommée
Va braver les géants . . .**).

Jag måste oförgripligen bekänna, att jag, förutom de
brukliga europeiska språken, äger grekiskan och latinet som
mitt modersmål och kan således, utan skryt, intet annat vara
än lärd. Jag förstår hebreiska, persiska, arabiska, syriska,
koptiska, indiska, slavoniska och ända till hottentottiska och
calicutiska, så att, om jag varit tillstädes i den babyloniska
förbistringen, så hade jag för mitt goda hjértas skull säkert
blifvit hes och söndersliten som en allmän tolk och
mellan-löpare. — Men med allt detta vill jag intet skryta. Den
milda naturen har begåfvat mig med detta pund, det är
intet mitt eget, jag är likväl en svag menniska, jag är ingen
engel. Derför säger jag alltid till boksynt folk, som
berömmer mig, och till hugprydliga mannaämnen, som komma i
ödmjuk välmening och vilja pryda sina vackra arbeten med
mitt namn på andra bladet, den bekanta versen:

Parcite, Pierides, nobis adscribere laudes:

Laus virtutis opus, nos mala multa premunt***).

Det är efter min öfversättning, som jag förmodar är
öfvermåttan god:

Pass man pâ, I lärdomsfantor,

Att af loford ge mig del:

Loford äro dygdens räntor,

Ocli jag har dock många fel.

*) Var dyre A. B., Helikons spegel ocli blomma, är f. n.
onekligen på lärdomens högsta trappsteg.

**) Och du, höge ande, som vet att undandraga förhänget från
forntiden, ditt stora rykte skall trotsa jättarne.

***) Låten bli, sånggudinnor att prisa mig, berömmet är dygdens
verk, mig plåga många fel.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:04:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/1/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free