Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som GUD them tilfögde,
Ok bevisa livarandrom tro ok ähra,
Ah, huru sälle måtte the vara:
Jak hafver i mange böcker lett
Ok ofta sjelf med ögon sed t,
Tha finder jak bade förr ok nu
Afbund och giri, badan tu,
Hafva Sverike fördärfvat sva margalund
Ok qvällja thet än alla stund.
Men jag går djupare in i saken och påstår, att riket
skulle komma till sitt högsta öde, om man bara alldeles
ville bortlägga den onödiga eftertanken i all ting och hålla
det skadliga förnuftet i tvång och dvala, hvaroin jag redan
påmint i början af detta förträffliga verk. Jag slutar med
det bekanta ordspråket:
Mundus vult decipi,
Ergo decipiatur.
Efter falska ljus behagas,
Låt då verlden fritt bedragas.
Beskrifning på en Runsten vid Drottningholm,
som kan tjena till upplysning i Loföiska Historien.
På den dyre Fredriks dag d. 18 Juli 1751 är inför Hans
Kongl. Maj:ts min Allernådigste Herres Adolf
Fredriks, Sveriges, Göthes och Vendes etc. Konungs fötter
detta historiska arbete i underdånighet nedlagdt af
Olavo Björnero,
Antiquario Lovöensi *).
Företal.
Den tid, då verlden än var klen,
Uppreste hon en vördig sten,
Den ännu vackra runor pryda.
Jag såg den nyss: Ett Gudapar,
*) Likasom föregående stycke ett skämt med Björner samt tillika
en hyllning åt konungaparet, livarför Dalin också låter runstenen
vara funnen vid Drottningholm (Lofön).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
