Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommer att göra, så framt ej en nådig hand behagar låta
ställa det åter på fötter’ Af Resa, upphöja, kommer ordet
Rese, jätte, ett slags fasligt stort folk och bergsbor, som
fordom mycket uppehållit sig här i nordlanden. Sådane hafva
funnits till 15 alnars längd, som månge våra vittre
häfda-teeknare intyga. De hafva ätit en sju års gammal oxe i
målet, och deras grötfat hafva varit som våra största slupar;
när de snarkat i sin sömn, har folket i bygden deromkring
trott att åskan gått. Förmodligen finnas ännu många
sådana i våra berg. Jag kan ej annat än le, då jag hör vissa
djerfva nylärlingar tvifla, om en sådan nation någonsin varit
till. Det skulle ej kosta mig många penndrag att alldeles
krossa sådana ignoranter och skadliga fritänkare. Eljest är
Resa det samma som fara från en ort till en annan, t. ex.
det kostar på en gång att resa från Drottningholm.
Stenen: det är, att detta stycke var verkligen en sten
den tiden det uthöggs, långt före syndafloden, och icke
någon annan materia, som sedan blifvit sten. Det som vid
skapelsen var sten, det är sten ännu, och undergår aldrig
förändring; det som då var träd, är det ännu; det som då
var lera, är det ännu, likaså är det med jord och vatten.
De nya satserna om petrifikationer, korruptioner, cirkulationer,
växters, vattens och jords ändringar kunna just förarga en
god kristen och förmörka vår gamla, klara och ärofulla
historia. Eljest är Sten ett menniskonamn, hvaraf Grekerne tagit
Petrus, så att Sankt Per bör verkligen heta Sankt Sten.
At: är nästan detsamma som till: åt mig, säger man,
då man åstundar något godt; bland många förvirrade säger
man, den ene vill åt höger, den andre åt venster. Detta
ord måste noga skiljas från ett annat åt, som i infinitivus
kallas äta, Lat. edere, manducare: jag åt, du åt, han
åt etc*.: han åt upp i fjor det han skulle lefvat på i år.
Guba eller Kuba: Här är en olika läsning af de lärde,
emedan runan G och K skrifves lika. Jag skulle väl vara
hågad att förklara mig för det senare, emedan det tycks
betyda en Mara, ett spöke, en troll-ande, som öfverfaller många
goda själar i deras söta sömn, helst när de vändt sina skor
inåt, då de lagt sig, och vill alldeles qväfva dem, flätande
en lock i deras hår som kallas mar-tof: denna kan aldrig
uppvecklas om icke en torsdagsmorgon, vid solens uppgång
på en korsväg, ej långt från en kyrkogård. Af detta Kuba
hafva Romarne fått ordet Incubus eller Mara; ty man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
