Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bondgästabudets 1 kap. Kom, kom, min sköna, säger den
trogna Tirsis, i Drängkammar-Sagans 180:de.
Låtom henne bortfara. Låta, Lat. sinere; Gall.
laisser; ett verbum, som har många foster, t. ex. aflåta,
tillåta, förlåta, utlåta etc. Detta låta bör man granneligen
distingera från ett annat låta, som är att gifva läte, låta
illa eller väl. I ornat stil säger man sirligen: Hon låter
älska sig, den kakan låter äta sig. Henne: Nominat. hon,
Genet. hennes, Dat. åt henne, Accusat. henne. Man måste
noga erinra sig, att detta är ett svenskt ord; ty vore det
tyska, så betydde det en höna, och gjorde således stort
af-bräck både i filosofien, i eloquentien och köket: låta hönan
bortfara, särdeles når sorgen kommer, det är sannerligen
ingen profit, som kan ses i Beskrifningen om Hönshus och
det 2 kap. Men henne, Lat. illam, Gall. elle, visar allenast,
att sorg, chagrin, hos framlidne Herr Cornelius Perukius,
denne poesiens auktor, icke varit masculini utan feminini
generis: förmodligen har han, stackars man, liksom åtskillige
andre viri illustres, olyckligtvis af sin kära maka fått det
namnet Cornelius*), och derför kallat sorgen henne. Jag för
min del dristar separera mig från en så stor mans tanke,
hållandes sorg för masculinum och fröjd för femininum, af
Kärleksgrammatikans 3 §. Bortfara, verbum, är det samma
som att fara bort och icke komma så brådt igen. Man
kan fara till komedien, fara till staden och komma igen
om några timmar; men bortfara, det vill säga något mer.
Ack, Rosenblom, du lilla Sara! ack, lät ditt hjerta ej
bortfara! ropar Lucidor den olycklige i sin Cantiléne om
Stallspiltor och döda Skator, pag. 75.
Brömsarne brumma. Brömsarne är Pluralis
nu-merus af Bröms, en insekt, som grufveligen plågar menlösa
kreatur, särdeles bondskjuts, både kampar, pigor och pojkar,
som står att läsa i Rotebroverkets 11 Tom. Dock hafva
nyare fysici utrönt, att Brömsarne hafva om vintern icke
stort välde; hvaraf jag slutar, att vår store auktor
komponerat denna sin vackra poesi om sommaren. Brumma, ett
verbum och icke ett nomen, som Brumma kyrka, helst som
icke alla brömsar höra till Brumma församling. Brumma
är att göra ett groft ljud, liksom en basfiol, en björn, en
*) Cornelius af lat. cornu = horn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
