Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
djupsinnige Rabbi:Ben-Cottillon, som utarbetat lärda verk om
Caroli Magni hjeltedater och Sankt Barbros tofflor, har
gif-vit en allmän sund regel, att man aldrig bör åtaga sig det
man ej kan uträtta. — Men detta lyckliga möte hade en
ännu angelägnare sak i följe. Celadon, den stackars
Celadon, hade liksom alla andre herdar erfarit Amaryllis’
hårdhet. Han hade aldrig kunnat röra ett hjerta, som var
intaget af ett litet lam; den unga Amaryllis hade ment, då
hon hört nämnas kärlek, att det var ett slags ek, hvaraf
man svarfvade kärl. Ordet älska lämpade hon snarare till
filbunkar och bärskäppor än till herdar; men då nu Celadon
gaf henne sin kära Lasse tillbaka, så fann hon något i hans
ögon, i hans anlete, i hans åtbörder, som hon aldrig funnit,
eller rättare sagdt, hon fann något hos sig sjelf, som hon ej
förstod sig på. Hon begynte anse Lasse som en lamunge,
och C.eladon som en menniska. Sådant är underliga saker;
om man ej visste, att mycket ännu är förborgadt i naturen,
så skulle man hålla dylikt för trolleri. »Vet du hvad,
Celadon», sade hon, »jag håller lika mycket af dig som af
Lasse. Jag vet intet huru det kommer sig.» — Den som
aldrig så litet har försökt en obenådad älskares öde, den som
det minsta vet hvad det är att sucka utan tröst, utan hopp,
kan föreställa sig Celadons glädje. Han hade vandrat hela
dagen genom torra platser öfver tre mil. Han hade ej
smakat det ringaste sedan aftonen förut, då hans mor gifvit
honom en fläskpankaka: trött, hungrig och förtjust föll han
ned och svimmade. Glädjen kan stundom ha samma
verkan som os af en jernkakelugn. Amaryllis blef helt
bestört; en pil genom hennes hjerta hade ej kunnat ge henne
större sveda. Hon lopp till Celadon, hon gret, hon ropade:
ingen svarade. Skogsrån stodo på lur i buskarna och
smålogo; Cupido flög rundt omkring under en osynlig mantille
och skröt af sin seger. Hon strök en droppa eau d’anges
under Céladons näsa, i hvilken hon ock nöp med all kraft, så
att han öppnade sina ögon. »Skönaste Amaryllis», sade denne
trogne älskare, »förlåt att jag dånar i Er närvaro; men jag
blef så glad öfver Er lilla utlåtelse — dessutom har jag ej
ätit på ett helt dygn.» »Intet på ett helt dygn», sade
Amaryllis, »ack, hjertans, hvar skola vi få mat? Min bror har
drifvit hjorden hela milen härifrån, och här har jag hvarken
mjölk eller bröd. Dock, låt se ...» O himmel! nu kommer
jag till det bevekligaste af hela min saga. Kan jag skrifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
