Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F ast I ags- Sö n d age n.
Allt hvad mensklig anda ägde
Låg i syndens bojor sänkt
Och i afgrunds vågor dränkt;
Men Guds kärlek öfvervägde
Allt det straff oss förestod.
Låt din Son då dig beveka;
Store Gud! hvad kan du neka
Dem han renat med sitt blod?
Förste Söndagen i Fastan.
Detta lifvet må man kalla
Blott en kamp mot afgrunds våld;
Faran, i hvar vrå fördold,
Vill hvar stund oss öfverfalla.
Du, som lifsbaneret bär,
Hjelp att jag må, vid din sida,
Mot mig sjelf och ver klen strida,
Tills min död en seger är!
Andra Söndagen i Fastan.
Nådens sol sig ofta döljer,
Att jag ingen stråle ser;
Stundom, när mig allt förföljer,
Tycks som Gud mig öfverger
Men än mer kan mig försvaga
Lyckans glans och öfverdåd;
Hulde Fader, i din aga
Finner jag den största nåd.
Tredje Söndagen efter Påsk.
Tvenne vägar kan man vandra:
En bland verldens nöjen går,
Genom motgång går den andra
I den store Hjeltens spår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
