Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Allt är förgängligt! Fast dygderna sjelfva
Få pyramider till stjernornas loft,
Otack och tiden dock snart dem omhvälfva:
Svartnande glans! tillväxande stoft!
Hvad är då värdt i de fotspåren vandra:
Kan jag en dag med mitt lif vara nöjd?
Jo, jag har lust att, förgänglig som andra,
Lefva med ro och försvinna med fröjd.
Stilla lefnads nöjen.
Förnöjliga stunder i stillhetens famn,
Då’ säker från stormen jag låg i min hamn,
Då solen hvar morgon i glädje var ny,
Och intet fick sömnen om aftonen bry!
Enfaldiga trygghet i samvet och dygd,
När hjertat får leka i vänskapens skygd,
När tungan uppriktigt får visa det fram,
Och ringhet och ärlighet hålls ej för skam!
Du stolta, du brusande verldenes fält,
Hur kan väl ett sinne på dig vara sällt?
Du följer förderfvet i smickrande våg
Och skrämmer från räddning en intagen håg.
I dig ser man lyckan, der faran är störst;
Man vårdar som sist det som borde stå först;
Man talar så sedigt., man tänker så vildt,
Man älskar så konstigt, man hatar så mildt.
Allsvåldiga Väsen af sanning och ljus!
Du visar dig blott — och allting är ett grus.
En stråle från Dig är all seger och fred:
Jag kastar min omsorg, min verld för Dig ned.
Hjelp under en anda, som åtrår din höjd
Och gillar ej annan än samvetets fröjd!
Fast lifvet bortrinner i fåfängans elf,
Låt nöjet dock evigt bo inom mig sjelf!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
