Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Öfver ödet.
Odet är min enda ro,
Som mig kan från griller vända.
Jag kan sofva sött och tro,
Hvad mig händer skall mig hända
Ära, bröd och mer dertill
Kommer liksom ödet vill.
Mången trälar; men, stor sak!
Jag vill sofva på mitt öra.
Blir jag doktor eller vrak,
Skall det ej mitt sinne röra;
Ty jag flyr till ödets djup,
Och der tar jag mig en sup.
Hör, min gosse, sök en fru,
Som dig svarar »ja» på stunden;
Lit på ödet, tro man du,
Det förstår sin sak af grunden!
Men om hon se’n kröner dig,
Skyll på ödet, ej på mig.
Ödet är milt kära gull,
Som skall mina fel förgylla:
Om jag än mig dricker full,
Kan jag det på ödet skylla;
Om jag blir af kärlek svag,
Skyller jag på ödets lag.
Nog vet jag hvad ödet är:
Ödet är en liten fälla;
Då vi råttor komma när,
Strax plär locket igensmälla;
Men om vi gå tyst omkring,
Är vårt öde ingen ting.
Detta är en hemlighet,
Som jag mig blott förbehåller.
Lycklig jag, om ingen vet,
Att jag sjelf mitt öde våller:
Då tror verlden, att jag gjort
Allt hvad jag här göra bort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
