Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I medgång han sig rent ödmjukar,
I motgång han ej skiftar färg,
Han hjertat mer än tungan brukar,
Hans minsta ord är som ett berg.
Den så har bragt sin verld till ända,
Han har den högsta lyckan nått,
Som kan en dödlig nånsin hända.
Ack Wrangel, hon är nu din lott!
Din födsel du med vår Ulrika
På samma år och månad fick.
Med din och Sveriges fröjd tillika,
Till samma fröjd du hastigt gick.
Öfver fru grefvinnan Hedvig Taubes död*)
den ii Februari 1744.
Här se vi Gud ett lif bortrycka,
Hvars glans var midt i molnen stor,
Hvars dygd, ett lam i lejons klor,
Nog suckat under ängslig lycka.
En ädel själ, som verlden höljt
Med all sin mildhet, all sin galla,
Som sett sitt skepp bland klippor svalla,
Tillbedet, smädadt och förföljdt.
Kom, vandringsman, att här besinna
Den falska verldens prakt och flärd;
Hvad all vår glans är mödan värd,
Kan detta stoftet dig påminna.
Förkrossa fritt vår dödas ben,
Om ej dess ljus nog för dig lyser,
Men du, som englarenhet hyser,
Kom du och kasta första sten.
*) Konung Fredrik I:s älskarinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
