Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den stadige Tirsis herdinnan då såg,
Han ville helt annat betrakta:
Hur vädret är vestan, då böljan är låg,
Hur sparfvar på makarne vakta.
Strax kändes hans hjerta så blödigt och fromt,
Han gick till sin boning, men fann der så tomt:
Han vände tillbaka så sakta.
»Herdinna, mig tycks denna ängen är skön!»
»Jag finner», sad’ Philis, »detsamma.»
»Men hör på det lammet, förstår ni dess bön?»
»Det ropar», sad’ hon, »på sin mamma.»
»Ert lif, sköna Philis, är lyckligt som mitt;
Så är det, när hjertat är ledigt och fritt ...»
Da började begge att stamma.
De vände sig tankfulla hvar till sin skog;
Men kunde allena ej trifvas.
De visste ej hvarför; men kärleken log;
Ty sådant kan aldrig beskrifvas.
På Philis såg Tirsis, han kysste dess hand,
Hon såg på sin herde: de knöto det band,
Som aldrig mer kunde upprifvas.
»Ack, fåfänga tankar», sad’ Tirsis, »jag haft,
Som velat mot kärleken truga!
Han sängleder hjertan med bindande kraft,
De stoltaste för honom buga.
Hvem kan väl umbära ett sällskap, en vän?
Ack! utan att älska och älskas igen
Ar lifvet så matt som en fluga.»
Den namnlösa lilla, som detta förmått,
Flög upp med all fägnad och ära:
Han önskade Tirsis och Philis allt godt,
Och nymferna blefvo så kära.
Herdinnorna plockade Philis en krans,
Och herdarne ropade med dem i dans:
«Gud låt er densamma få bära!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
