Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Öfver Hofvet.
Jag ser en skådeplats, som sig hvar stund förbyter,
Hvar öppning nyhet har, hvar nyhet stadga tryter;
I sken af nöjsamhet oeh stillhets tysta dröm
Orolighet oeh spel der brusa som en ström.
På detta gillerfält fördolda konster spela,
Och mörka nidingsverk, som lyckans gåfvor dela.
En arghet prunkar der, som under fromhets skygd
Gör väl betänkt all ondt och ser just ut som dygd.
I detta trolldomsland gör falskhet mästerstycke,
Man firar med förakt, man prisar utan tycke;
Af högfärd kryper man, af svaghet gör man larm,
Man skadar utan hat och tjenar folk i harm.
Man sväljer ormar ned och minsta ord man väger,
Man skänker bort sig sjelf, tills man sin önskan äger.
Att lofva utan tro, en annan locka fram
Och sjelf sig undandra’, hålls här för ingen skam.
I denna labyrint all villsamhet sig samlar,
Försiktigheten sjelf på slump i mörkret famlar;
Hvad mest mot hedern är till hederstrappan för,
Hvad säkrast gör förtjenst i lyckan hinder gör.
Den skönsta medgångsväg till onåd oftast leder,
Man slipper blott förakt med mistning af sin heder,
Man undflyr olycksfall blott för ett annat djup
Att stupa ned i hat och afunds arga glup.
En verklig ren förtjenst, som tycker sig förmäten,
Om hon sig sjelf ger an, blir der för just förgäten,
Och den sig visa törs strax allt för farlig tycks,
Man räds en sådan glans, den vördas och förtrycks.
Man glimmar i en verld, der last af ära skryter,
Der aldrig vänskapsband vår lefnads nöjen knyter,
Der lyckan blott får hat och motgång blott förakt,
Der dygd är snart en skam och svek en väg till makt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
