Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från konungen sändes med ärter ett fat;
Jag tänkte det var Guds välsignade mat;
Men aldrig förgäter jag den pepparn.
Hvad smådrängen frambar, det sväljde jag ned:
Jag drog efter andan, blef drucken och vred;
Men aldrig förgäter jag den pepparn.
Jag önskar ej ha synd! Då jag sväljde det in,
Jag sad’: »Ryk för tusan med brännaren din!»
Men aldrig förgäter jag den pepparn.
Jag satt ibland fröknar: dess mer blef jag tänd;
På nådig befallning blef halsen uppbränd;
Men aldrig förgäter jag den pepparn.
Jag satt hos en engel i kjortel så fm,
I stället för hjelpa, hon log åt mitt grin;
Men aldrig förgäter jag den pepparn.
Så kom då med sprutor, och klämta, jag ber!
Hos mig brinner sot intill hjertroten ner!
Men aldrig förgäter jag den pepparn.
Nej! tacka vill jag eld uti hjertat att få:
Två ögon må bränna, så mycket de förmå;
Men aldrig förgäter jag den pepparn.
Till ett fruntimmer, som ville följa arméen
till Finland.
Cloris föddes denna dagen;
Hon är af ett tappert mod,
Båd till nål och värja god.
Nu är hon dock högt bedragen,
Som den fägnad är betagen
Att utgjuta Ryssars blod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
