Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med några oordningar, som förefallit på kyrkovallen, skulle
gifvit uttryck åt sitt missnöje yttrande, »att man ej kunde
vänta bättre sedlighet af#en hjord, som fatt till herde en
lättsinnigt vitterlekande skeppsprest».
Wallenberg begrofs d. 8 Sept. 1778. Sextiofyra år
efter skaldens död, berättar vidare Hanselli, som fått
uppgiften af d. v. pastor i Mönsterås, måste den gamla kyrkan
rifvas, och man påträffade då bland andra grafvar äfven
Wallenbergs, med hvilken det egendomliga inträffade, att då
locket aflvftes, hans lik befans alldeles oförändradt. Hans
anlete var icke det minsta infallet, och alla dragen voro
igenkänliga för några tillstädesvarande personer, som sett
honom i lifstiden. Svepning, prestkrage, handskar — allt
var till, endast behäftadt med några mögelfläckar, men då
någon lindrigt vidrörde hans kinder, uppkom ett hål, som
visade tomhet inunder. Sedan locket åter blifvit fästadt
vid kistan, jordades det jemte de öfriga i en på annat ställe
af kyrkogården utsedd gemensam graf.
Såsom menniska skildras Wallenberg som en glad,
vänlig och hjelpsam man, afhållen af alla, med hvilka han
kom i beröring, såsom prest nitisk i sitt kall och, oaktadt
sitt humoristiska och glädtiga lynne, aldrig glömmande sin
pligt som själasörjare. Äfven i hans skrifter framträder
midt i all uppsluppenhet hans vördnad för religionen; i
detta afseende öfverskrider han aldrig gränserna för det
tillbörliga. Han var likasom så många andra af
Frihetstidens stormän — en Polhem, en Alströmer, en De Geer —
en praktiskt anlagd natur, med öppet öga för allt det
egendomliga han såg omkring sig, och der han under sina resor
märkt något nytt och värdefullt i främmande nationers
O J
plägseder och inrättningar, visade han sig alltid intresserad
af att äfven Sverige skulle komma i åtnjutande deraf. Hans
bref äro fulla af dylika antydningar. I Holstein beundrar
han allmogens intresse för trädplantering. >; Ingen
bonddräng får der ut sin lysesedel, förrän han planterat ett tjog
trefliga träd, och för hvarje arfvinge är han äfven förbunden
att sätta ett halft dussin. Deremot hur gör bonden i Sverge?
Jo, när han skall ha bröllop, sågar han ikull ett dussin af
sina skönaste granar för att låta dem vissna vid kyrkoporten
eller stugudörren, och vid midsommar ödelägger han några
unga ekar, för att hoppa en slängpolska med sin tös
omkring en midsommarstång». Annorlunda gjorde Wallenberg;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
