- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 1. Frihetstiden. 1 /
284

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANDRA KAPITLET.

Om Klippans behagligheter.

Vina bibant homines, animcdia
cetera fontes. Ovir).

Om morgonen den 8 september, innan ännu den
vaksamme mäster N. uti granskapet börjat med sina gesäller
hamra ottesången på kopparpannorna, hade jag besök af
kompaniets vaktmästare. Han kom, förande sina ben rätt
vaktmästerligen, och berättade vinden var god; man måste
till sjös. — Väl, fader vaktmästare, skall så ske. — Jag
gäspade några gånger och kastade mig i kläderna, lagande
utan synnerlig hjertängslan afsked utaf mitt ensamma
ung-karlsläger. Hvilken förmån, att vid dylika tillfällen icke
brys af en gnällande hustru. Utom porten råkade jag en
svärm oslindiska vänner, som fått samma order.

Vi strax med langa steg åt Stibergsliden haste,

Fast högar utaf smuts på halfva benen stå.

At staden då och då en sorgsen blick vi kaste:

Men ack! dit klubban vill, dit måste viggen gå.

Salopper, kappor, hjertans lingar,

Susanna, Cloris ocli Lisbet!

Farväl, aj, aj, farväl! hvart helst oss vågen gungar,

Skall ni i våra bröst besitta all er rätt.

En slängkyss vi till slut åt edra hyddor sände.

Vår trohet räcka skall till verldens andra ände,

o

Åtminstone till Kap . . .

Andlligen hade vi nu hunnit vada oss igenom
Masthugget och fingo den kära Klippan i ögonsigte. Vi voro ännu
i öfverläggning, 0111 man icke derstädes borde pusta ut en
smula, när den artige Carnegie förekom oss. Han hade
den dagen gjort sig en synnerlig möda att uppsnappa
ostin-diefarare; tillät ej heller oss gå förbi, utan fattade oss i
armen, med den oegennyttiga komplimenlen: »Mine herrar!

I må icke före pengar ur landet, thät är mot kongens
förordning. Ich hap god röd vin, kapuner, harer, pudding . . .
What ye please gentlemen ... A toasi for your
siveet-Jtearts, before you are going away ...»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:04:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/1/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free