- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 1. Frihetstiden. 1 /
289

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förr än en storm jagade oss lialfva vägen tillbaka, hvarefter
man åter arbetade sig upp, under ständiga yrväder, inemot
Färöarna, belägna 64 gr. N.

Man kan tänka hurudana våra nyårsdagar voro i detta
luftstreck. Jag försäkrar er, solen bränner ej brämet bort
på pelsarne, om ni kommer hit midt i januari. Vi hade all
möda att skotta snön ifrån oss. Kölden var bister.
Vattu-rören hade säkert frusit till på alla ställen, så framt icke
vårt lofvärda rederi dragit försorg deremot, genom en hop
välgörande medsända bränvinskaggar. Jag är ögonvitne till
det, att näsorna på många förlängdes 6 à 8 tum genom
fastfrusna istappar. Skäggstubben liknade en frostig
enrisklase på en skarp vintermorgon, och-’snökofvorna lågo qvar
på ögonbrynen som på ett par fönsterlister. Jag ljuger inte.

Kärleken är en seglifvad skalk. Skulle man icke trott,
att han, såsom van vid varmare himlar, borde frysa
fingrarne af sig i 64 graders vinter? Men jag måste säga
här, såsom de kärlige fransoserne, då de voro uppe i vårt
kalla Lappland:

Pour fuir l’amour,

En vain on court
Jusqu’il VAstre polaire.

Dieu! qui croiroit.,

Qu’en cet endroit
On trouueroit Cythere.

På svenska:

Att kärlekslag
Må ha fördrag,

Man fåfängt far åt polen.

Ty Fröja har
Dock värme qvar,

Fast ingen fås af solen.

Till att döma af hvad jag såg här, skulle jag tro, att
qvicksilfret aldrig faller till fryspunkten i en ung gosses
hjertbarometer. Käringdroppen hängde i näsan på mina
vänner; men lilla Cloris låg dem lika fullt i munnen. De
buro snödrifvorna på ryggen och sötungen i barmen. Man
drack och sjöng skålar för de sköna. Huru skulle då
Färö-vintern kunna tränga igenom? Jag mins ännu några af
gos-sarnes infall:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:04:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/1/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free