Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
marne mot oss i vattnet. Våra äldste sjömän tillstodo sig
aldrig varit så illa utkomne. Underliga saker hända väl på
det djupa; men att ett så väl utrustadt och visligen regeradt
skepp som vårt Finland, blir tillbakafördt nästan ur Spanska
sjön ända bort till Norge, tör vara bland de händelser,
som tilldraga sig en gång hvart tusende år.
Emellertid anmärkte jag, att ingenting är så ondt, att
det. ju har en smula godt med sig. Dessa stormar
förskaffade folket mången hjertstyrkande extragod lasse. Ty så
snart ovädren hveno i tacklen, klingade bränvinsklockan på
däcket. Af deras glada uppsyn kunde man lätteligen döma,
att de förres förfärliga bastoner förskräckte dem mindre, än
den senares ljufliga diskantstämma fägnade dem.
Den som ser ostindiefarare de första dagarne efter
hemkomsten, tar dem gerna för oregerliga bockar. Ty så länge
hemkomstölet varar, får mången röd kappa stiga i rännstenen
för en raglande nankinströja; och jag mins sjelf huru många
gånger jag blifvit armbågad ur vägen för dem i Masthugget.
Men på sjön äro de spaka som lam, och, det som synes ännu
otroligare, de äro äfven gudfruktiga. Orsaken skall jag ej
kunna säga. Men förmodligen gör det mycket till saken, att
det finnes dagg på skeppet och inga kjortlar eller
krog-skyltar. Att hafvet stormar då och då, torde ock bidraga
dertill; ty jag hörde vår kapten säga en gång: Qui nescit
orare, discat navigare.
TOLFTE KAPITLET.
Sammanliknelse emellan staden Kongsbacka
och skeppet Finland.
Humano capiti eervicem pietor equinam
Jungere si velit . . . Horat.
Homerus liknar den dristige Achilles vid en fluga;
Hol-berg, med ännu mindre skäl, sätter Kristian IV bredvid vår
Gustaf Adolf. En holländsk skeppare jemförde sin skönas
näsa med rodret på sin skuta, och en prest i Norge sade,
att menniskan är lik en skinnfäll, full med ohyra. »Mine
börn», ropade han från predikstolen, »mennesket är ligt ett
ludet skin, det er opfyldet med luus och gneder. Luusene kand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
