Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föregingo inga felaktigheter, ty vår skeppspastor var med
och hotade oss med offentlig kyrkoplikt.
Får jag icke lof att beskrifva våra norska gudinnor?
Cui bono? kunde man inkasta. Men, min gunstige läsare,
fall mig icke i talet med denna ledsamma fråga. Alltför få
af mina kapitel uthärda den, och hvilken oräknelig svärm
folianter skulle icke vräkas ur våra boksamlingar, om man
mätte dem med denna måttstock? Oroa mig derför icke med
ert cui bono, jag ber en gång för alla.
Så stigen då o hit, mina sköna, lilla Gunilla, stora
Gunilla, Marta, Asele, Agnil. Jag skall afmåla eder som
kortast.
Lilla Gunilla var vårt allas ögon lita till dig: en
snut-fager, brunögd unge, med svarta extremiteter, nio qvarter
hög och jemntjock, åtminstone så länge vi voro der. Skulle
hon efteråt utvidgas på något ställe, vare sak hennes. Stora
Gunilla var en femtonpundig köttunna på två ben, hvilka
uppburos af ett par fötter, som tycktes uppsluka tiljan hon
gick på. Den som ville jaga på spår kunde aldrig
missledas; ty hvar hennes fot sattes ned i snödrifvorna, tog den
med sig en hel qvadrataln. Asele rullade ett par vinda
ögon, hvilkas tjusande blickar tycktes delas på flere tillika
och hade så när bragt ynglingarne hårihop, såsom hvar och
en ville tillrycka sig mesta strålarne af detta irrbloss. Marta
prunkade med tvenne allt för täcka händer: den högra hade
ingen make mer än den venstra, och denna åter kunde icke
jemföras utom med dynggrepen. Älskvärda par! kysse dem
hvem som vill! — Agnil deremot var ett litet nätt stycke,
som man aldrig kunde se på utan att harmas på det
be-dröfliga icke i sjette budordet. Hon var snygg, väl tecknad,
munvig, sextonårig och rask, kort sagdt., det felades henne
intet mer än en smula kärlek för att äga alla egenskaper
af en väl uppfostrad flicka; men i den delen var hon rätt
bondsk. Fy, de der landtlållorna! De voro inte bättre de
andra heller. Piastrarnes språk, som så väl begripes i Cadix
och dito i Masthugget, slösades här lika så fruktlöst som
ögonens. Landets vinter hade sträckt sig ända till deras
hjertan. De voro så dumma, att de hade intet begrepp, de
ville intet; skada att de ej fått lära sig någon verld.
Frukten då intet, mina hemmavarande svenska mör! I
som tron er äga rätt till några hjertan på Finland! Jag
kan säga er i förtroende, att gossarne här gjorde ingen er-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
