Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfring. Träffa de slika ogena Gunillor på Kap och i Kanton,
så bli de er aldrig otrogna.
Såsom i förvandtskap med föregående, vill jag här
bifoga följande underrättelse om trenne brudpars hopavigning,
som vi hade tillfälle att se uti Spangrv kyrka, den 18
februari. Brudefärden kom sakta intågande par om par i
trenne kolonner. Utom de kära förestälda, prunkade i hopen
den ärbara fru Ferrö, utmärkt genom en simmande
majestätisk gång och en fotsid kattunsrobe, omgifven af socknens
vackraste jungfrur. Min märkande inbillning målade Dido
och hennes nymfer för mina ögon, och den kyliga
gråstens-muren bragte tanken mycket naturligen på hennes svalkande
grotta. Vi svenske ynglingar, som uppstält oss i rad på
sidorna, pillade kruset fram ur bröstet och satte hakpåsen
i god ordning, i hopp att njuta ett ögonkast af Svinörs
ankommande Dido. I sjelfva verket rullade hon ock ett par
nådiga ögon åt vår kant, men vi hade svårt vid att döm ma,
hvem som vore den lycklige, ty de sköto ej ditåt de pekade,
såsom hjeltinnan i den delen liknade den förenämnda Asele.
När presten läste, trodde jag att hennes blickar stodo åt
himlen, men jag har sedermera uträknat, att det verkligen
var mig hon såg på.
Hvad nu brudparen angår, så var det första en ung
dräng med en jänta af samma ålder. Gossen steg fram
med en triumferande uppsyn; men tösen hade en tår i ögonen,
förmodligen af medömkan öfver åskådarne, som gissade galet.
Det andra paret syntes vara en enkeman och en tjuguårig
flicka; men det tredje var alldeles olika. En uppstufvad,
ful käring, som hade hundraåriga fåror i pannan och redan
räknat tio höstar, sedan hon miste sista tanden, hvars långa,
skrumpna hals svigtade under ett darrande hufvud, hvars
öfra kindben voro försedda med tvenne knölar, hvilka stodo
ut som ett par bastioner att betäcka hennes insjunkna
ögon; en buse, med ett ord, som aldrig bort nalkas
kyrkogården utom för att samlas till sina fäder, hade fått en
adertonårig dräng vid sidan och skulle nu bindas med
kärlekens band. När presten upprepade dessa ord: Växer
till i barn och blomma, blef det ett allmänt löje i bänkarne.
Men jag satte hatten för ögonen och gret; ty mitt hjerta
sade mig att det endast förtjente tårar. Olycklig den, som
tager trollet för guldet! Ödet vare lof, jag älskar inga
anti-qviteter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
