- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 1. Frihetstiden. 1 /
308

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Orimligheten af sådana giftermål faller för mycket i
ögonen för att behöfva nämnas. Jag slutar med tvänne
verser af Nicander:

Gummor vänte sig hugg, som taga orakade gossar;

Gubbar vänte sig horn, som taga ostadiga flickor.

Under predikan hade några barn börjat stoja, hvaröfver
den nitiske läraren slog handen i predikstolen och sade:
Börn, hvis I vil snakke, saa vil jeg tie. Detta infall
tillika med prestmannen sjelf följde oss om bord. Han
spisade ock middag på skeppet.

SEXTONDE KAPITLET.

Som är det nästa efter det föregående.

Laculcit mercator, quas vult extrudere
merces.

Under detta var det en daglig marknad på skeppet.
De kringgränsande byarne bragte landets läckerheter hvar
morgon om bord. Matroserna köpte finkel och surt öl utan
all ända, och kadetterna drucko så mycket mjölk, att man
till slut kallade dem: Die Ochs-madame ihre Herren Söhne,
d. ä. kalfvar. Fiskarbåtar flöto omkring skeppet såsom
ungar ikring en stor gås, och de nästliggande bergen voro
hvitmenade med skjortor, lakan och halfärmar, som
qvin-folken i nejden tvättat åt besättningen. Ferrö dref
isynnerhet en indrägtig handel på Finland. Han var färdig att
utbjuda allt, utom sin smukke kone. Socker, sirap, oxar,
hundar, bränvin, vantar, allting var falt.

Jag glömmer aldrig hur han sölade ned bänkarne under
sundäck med sina sirapsfjerdingar, och med hvad vältalighet
han lockade till sig spanska piastrar: Det vore hans nöje
att tjena svenskarne, han ansåge dem för sina värdaste
landsmän; men jutarne, fy! de voro skälmar från hufvudet
ned till fotabjellet. — >De maatte veore betrvggede paa, at
han ikkuns sögte vsere dem till tjeneste, men icke at skinde
dem. — Varene vare gode. Jyderne vilde ej faa dem till
saa godt pris; men svenskerne ere vore brödre.»

Tre veckor blefvo vi här liggande: en gyllene tid för hela
grannskapet, midt i deras enväldiga jernålder. Ty våra qvar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:04:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/1/0316.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free