- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 1. Frihetstiden. 1 /
310

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men jag ser, jag kommer allt för långt från det mål’
hvaråt mitt motto synes peka. Det händer mig icke första
gången nu, lär ej heller hända den sista; ty hvarför skulle
jag följa regler, när det jag skrifver om har inga? Följande
måste äfven intvingas här, fast det än skulle ske med
domkraft. Händelsen är egen.

När har man hört kristna menniskor vilja dansa på ett
graföl? Nog berättas det, att antropofagerna i Amerika löpa
slängpolska kring elden, då de steka någon af sina
med-bröder. Men icke hade jag trott mig finna dylikt i lutherdomen.
Vår förste döde, som var en matros, fick kyrkogård i Norge
mot en riksdalers afgift. En del af hans kamrater hade
smuglat en fiol med sig i jullen, då de skulle ledsaga’n
till sitt hvilorum, och voro icke förr komna i land, än de
började trippa branicula med qvinfolken. Hade icke presten
ryckt stråken ur handen på dem, räds jag, att de dansat
ännu.

SJUTTONDE KAPITLET.

Om en rar fisk.

Dictu mirabile monstrum. Virg.

Den 25 januari kryssade vi på skäljagt i skärgården.
Andre assistenten sände en rännkula efter en af dessa
sjöhundar, men den förmådde icke dyka så snällt som han,
hvarför bytet gick oss ur händerna. Vi stego i land på
en liten holme, och som tövädret här och der hade
blottat gräsmarken för våra ögon, fick jag lust att bli
naturforskare. Bland rara stenar fann jag här vår svenska
gråsten. Af foglar flögo här skockvis de så kallade fiskmå
sarna, och den märkvärdigaste växt jag råkade, var
juni-perus eller enrisbusken, hvilken hos turkarne förvaras i
krukor såsom en helgedom. Vår lärgirige skeppssekter
lättade mycket min möda. Han hade funnit ett stycke sten,
stort som ett ägg och svartstrimmigt, hvilket han visade
mig, sägande att det vore Lapis petrificatus. Han hade
läst derom hos den lärde författaren Orbis Pictus*).
Likaledes hittade han en kristalliserad snäcka, hvilken han
stoppade i västfickan, men hade den harmen att deruti hafva

*) En illustrerad lärobok af Comenius (1658).

Branicula = ett slags dans.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:04:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/1/0318.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free