Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADF.RTONDE KAPITLET.
Företal till den gunstige läsaren.
Exul eram, requiesque mild, tion
farna, petita est. Ovid.
Således har mitt bläckhorn redan ynglat sjutton ungar,
alla älskvärda bytingar. Nu är det åter drägtigt,
förmodligen med den sista af denna kullen. Tänk, min läsare,
deras tokroliga uppsyn har så behagat mig, att jag fullt och
fast beslutit erkänna dem för lagliga. I början hade jag
ärnat försticka dem såsom oäktingar långt undan din ärbara
åsyn. Men jag har sedermera lystrat till naturens röst.
Mitt ömma fadershjerta tillåter mig icke denna hårda
med-fart emot egna barn. Jag förklarar dem alltså för äkta
födda och öfverlemnar dem till din bevågenhet.
Åtskillige ha före mig kastat dig i armarna dylika
ostindiska foster. Men hvart och ett synes ärft för mycket
af sin faders allvarsamhet. Brelin står på Ascension och
ljuger dig tårar ur ögonen, Osbeck, nyttig men trumpen,
proppar dig händerna fulla med naturalier, och Torén,
gladlyntare än de andra, hade kanske kunnat roa dig med
sina små täcka bekantskaper i Kina och Suratt; men du såg
ju lifvet flyta ur honom tillika med sista droppan i
bläckhornet. Desse lära således ej lemnat efter sig andra intryck
än tragiska. Tillåt då min jollrande afvel utplåna dem.
Jag är en fiende till rynkade pannor och önskar kunna
sprida ungdom i allas ansigten.
Friboren i samhället, tål jag intet tvång i studerstugan.
Scaliger är lika så mycket min buse i det senare, som
Machiavel i det förra. När det politiska oket icke trycker
mina skuldror, hvi skulle jag då bebörda min hjerna med
det grammatikaliska? Nej, stanne Donater och Qvintilianer
på skolbänken. Regler äro intet annat än döda tyngder på
ett lefvande snille, hvilka nedtrycka tankekraften och
inskränka farten för en snabbt flygande föreställning. En
jern-kula om foten, hjelper den löparen löpa?
Vare då snillet sin egen vägledare. Känslan af det
höga, det vackra, det naturliga, är den icke i din själ, så
kan ej Aristoteles meddela dig den. Homerus hade icke
varit Homerus, om han läst våra poetiker. Plinius den yngre
Försticka = gömma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
