- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 1. Frihetstiden. 1 /
321

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hvarför så rodna? Jag har sett dem le deråt,
och jag är i stånd att nämna både fruar och mamseller,
som toastat för mig, t. ex. — Inga exempel, slyngel!
Sanningen kan sägas vid alla andra tillfällen; men när det rör

G O J

ett fruntimmers heder, förtjenar minsta andedrägt deraf ett
par örfilar. — Örfilar? — Ja rätt, örfilar. — A, vet hut!
Den och den skall — håll! akta punschbålen — fara i
huf-vudet på dig! — Se der ligger hela glasbruket! — Ha, ha,
ha, vacker marknad!

Hvilken har rätt, min läsare? Böra ej dessa
dryckes-dueller straffas lika med dem som ske på klingan? Jag
har sett en toastande hjelte kunna sluka 20 till 30 glas
utan att hvila mellan någotdera ; och detta skall vara flickan
till heder. Hvem är mera ursinnig, en sådan eller Don
Quixote, som fastar fyra dygn under bar himmel för sin
Dulc-inea de Toboso. Ack! om jag vore Celinde, och min
Damon sålunda bestormade sin helsa under mitt namn;
jag bedyrar han skulle ej åtnjuta en enda nådig blic-k, förr
än alla 20 glasen runnit tillbaka ur hans ögon i
uppriktiga bättringstårar. För min del skall jag ej upphöra att
smäda detta bruk, så länge det finner någon försvarare,
åtminstone skall det ej äga frid här på skeppet.

FJERDE KAPITLET.

Början till en herrlig naturaliesamling.

Ridetur ehorda qui semper oberrat
eadem. Horat.

Åtskilliga slag, så väl af simmande som flytande slägter,
voro här i öfverflöd att anmärka. Men hvi skulle jag
be-skrifva det som icke duger att äta? Bondens ladugård är
i min tanke den vackraste naturaliesamling. Ty hvilken
gagnar mer, oxen eller krokodilen, fåret eller tigern?
Tå-rarne stodo mig i ögonen, då jag i djurhuset vid Versailles
såg en slukande skara lejon, björnar och strutsar
underhållas på konungens bekostnad, medan hundra svultna
fran-soser lupo efter allmosor på gatan i Paris. Och det förtretade
mig i London, att jag mer kunde beundra en mängd
uppstoppade sällsamheter på Brittiska Museum än den närande
oxhären, som dagligen föstes mina fönster förbi till slaktarhuset. Ty

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:04:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/1/0329.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free