Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En liten rosröd mun, en mun som ljufligt ler,
Som drillar väl en ton, men bättre kyssar ger.
Dertill ett ögonpar, der munter oskuld lågar
Utur ett vackert hvalf af smala, svarta bågar.
Sist tvenne liöga bröst, som häfvas i en barm,
Hvars marmor städse är af kärlekseldar varm.
En sådan kropp med värdig själ
Skall endast göra mig till träl,
Det är mitt tycke uti qvinna;
Och när jag kan en sådan vinna,
Så offrar jag min frihet opp.
Stackars gosse! när vill du bli gift? — Vid femte
sammankomsten skulle hvar och en säga sin hufvudböjelse.
Tvenne förklarade sig för något i allt. Penningen hade
många anhängare, äran en, lärdomen ingen. Men den som
rimmat till vällustens beröm erhöll denna gång belöningen.
Han kallade sig: Epicuri de grege porcus.
Ivom, vällust, du är min gudinna.
Kom öfverströmma all min själ!
För dig skall blott mitt rökverk brinna;
Ty annat allt är bara gräl.
Begrafven i din ljufva famn,
Jag ler åt Croesi gull och Alexanders namn.
Låt ärelystnans folk på lyckans branter klänga,
Sorg, afund och besvär på deras hälar hänga.
Låt Harpax ha sin skatt, den är en mager tröst,
Han rugar sjelf den orm, som tär hans usla bröst.
Nej, vällust, du är den, som nöjets rosor strör
Pä lifvets tistelvuxna hedar;
Jag sorgfri kuskar fram på dina glatta medar;
Ju mer min tid är kort, ju mer han nyttjas bör.
I andra verldens tysta slätter
Oss ingen Cloris kysser mer;
Der vankas inga läckra rätter,
Ej heller pressas drufvor der.
Dessa rim, påminde sekreteraren, kunde aldrig vara
foster af en nykter hjerna; understälde alltså prsesidis
no-gare ompröfvande, huruvida man borde understödja
författarens yrande snille med nya tillökningar på det gamla
ruset; kunnandes han för sin del ej annat än anse det för
vådligt. Tillstyrkte för den skull, att de honom tillfallna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
