Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den andra i sadeln, så mycket mer bekymrad, som han
röjde all lust att tumla sig. Men vi samsades igen och
fortsatte resan. De återstående tre milen var vägen temligen
god, men den omåttliga blötan hade gjort den så hal, att
jag ännu ej begriper, huru mitt hufvud kan sitta på en
obräckt nacke; ty min skinkmärr snafvade flera gånger
omkull, dock utan att få mig med sig mer än en enda gång,
då hon satte sig som en apa på akterdelen och förorsakade
mig en kullerbytta baklänges.
Klockan fem om aftonen ankommo vi till sladen Kap,
hvars hvita hus och svarta tak presenterade sig på långt
håll såsom en kringspridd stor fårahjord, betande vid foten
af Taffelberget. Vi bodde alla hos förenämnde herr Le Fébre.
Jag säger om denna resa som Dalin om pepparen: »men
aldrig förgäter jag kryddan».
TREDJE KAPITLET.
Må ej läsas af dem som vilja skratta.
Nil non mortale tenemus. Ovin.
En half timme efter vår ankomst begrofs vice-regenten
i Kap. Likfärden var stor. Före gick milisen med fälda
pikar och behörig sorgmusik, efter kommo prestaverna och
vapendragaren, dernäst liket och ortens förnämste, hafvande
med sig en lång svart kolonn af det smärre borgerskapet.
Kyrkogården ligger ett stycke utanför staden. Jag följde
hopen dit, men blef icke litet bestört, när jag såg en sådan
folkmängd gå till grafven och strax vända om igen utan att
läsa ett enda ord, skiljande sig åt liksom på en börs. Ingen
prest kastade mull på den döde, oaktadt der voro tre
närvarande, utan man lät några slafvar påta igen grafven, och
dermed var det allt. Det rörde mig att se en
öfverhets-person begrafvas som en häst, och jag kunde ej annat än
stärkas i min Lutherdom, hvilken jag vördade som en vis
medelväg emellan katolikernas allt för mycket och de
reformertas allt för litet.
Denna bedröfliga syn jemte min olustiga resa spridde
moln på mitt ansigte och dödsbetraktelser i min själ. Jag
förestälde mig icke utan rysning vårt sista vigtiga steg.
Uselhetens fjät syntes i allting, lyckans fann jag ingenstädes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
