Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sanningen. Om Cajus säger, att inbyggarne på Madagaskar
äro hvita, och Titus deremot påstår, att de äro svarta, så
måste endera nödvändigt ljuga. Men om Cajus berömmer
dem såsom frornsinta, och Titus lastar dem såsom
grym-hjertade, kunna båda två ha rätt; ty moraliska föremål
hafva hundra sidor, men de naturliga endast en. Behagade
våra häcklare på landbacken erinra sig detta, skulle de icke
kränka vår heder med den oförtjenta titeln af storljugare.
Icke vill jag intränga med mina papper bland de lärdes
resebeskrifningar; ty jag antecknar mer det som roar mig,
än det som kunde gagna andra, men billigheten bjuder mig
att taga deras parti mot okunniga tadlare. En Osbeck, en
Torén m. fl. göra sig möda för att skaffa oss bekantskaper
i främmande verldsdelar; skulle jag då höra deras namn
begrinas af blockhufvuden och tiga?
För min egen del försvarar jag mig ej. Hvar och en
dömme som honom lyster, endast jag får skära min penna
sjelf. — Mina begrepp om Kap äro följande:
Stadens beskrifning angår mig icke; men inbyggarne
till heder bör jag tillstå, att de äro mycket höfliga emot
främlingar, långt mera än emot sina egna europeiska
landsmän. Svenskarne tycka de hjertans väl om; hvarför jag finner
mig förbunden att göra dem af min nation, som varit der
förut, en offentlig erkänsla. Ty hvad, utom deras hederliga
uppförande, har kunnat ge anledning dertill? Fransmän äro
nog illa luktande hos dem, för deras sjelfsvåldiga kapriolers
skull hos qvinfolken; liksom man ock efter danskarne har
en hop smutsiga historier. En främmande, som litet förstår
prata med dem, kan eljest klappa på hvar dörr och är
välkommen öfver allt. Det har jag sjelf försökt. Okänd och
utan anvisning dristade jag på mitt svenska ansigte och
blef väl bemött allestädes.
Följer ni dem till deras landthus utanför staden, så
slipper ni dem aldrig utan att ha genomvandrat deras
vinkällare, tunna från tunna, och druckit ett glas af hvar sort.
Ni gör dem en uppriktig sorg, om ni ej helsar på dem en
gång om dagen.
Regenten friherre Tulbagh, hvilkens långa förtjenster
vunnit en värdig belöning, i det han stigit från ringa soldat
till landets ypperste man, är en bedagad och vördad herre.
Hans namn bör icke vara kärt hos holländarne allena, ty
utom den höflighet han visat svenskar i allmänhet, har han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
