Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig i den delen, ty jag skrifver alltid illa, då jag vill göra’t
riktigt väl.
Den långa mamsellen, som står der hos den holländske
styrmannen och viftar tobaksröken från sig med näsduken,
hvilken är hon? — Miss Aletta, kusin till den förra. — Det är
en tolfpundare. Vet ni hur hon förekommer mig? Jo, jag
finner henne lik de kapska fåren, hvilka äga sin mesta vigt
i svansen och fylla grytan bättre, än de förnöja smaken.
Stackars fänta! Hon är inte ful, men har för mycket af en
ärbar matrona för att kunna kallas en täck flicka.
Dessa tre hjertungar voro egentligen balens prydnad.
Det var en glädje att se dem med inböjda fötter trafva en
hop kontradansar och figurera fram och tillbaka med
akterspegeln, medan våra svenske gossar midt emot slängde
kors-skank och knackade takten med knäna. De förra förstodo
icke mer af sjelfva dansen än cirklarna, och de senare hade
ännu sjöslingringen i benen. Icke dess mindre fördunklade
våra oändligen de holländske; ty en Batavia-farare, som från
Amsterdam ankommit i Bayen tillika med oss, var här
närvarande med sina officerare. Desse sutto förgätne i en vrå,
medan vår beställsamma ungdom, likasom humlor kring
blomstren, höll ett stojande kolorum med nymferna och
åtnjöt utmärkta företräden.
Mina landsmän har jag på åtskilliga ställen funnit vara
lyckliga hos främmande fruntimmer. Fransosen, säga dessa,
är allt för näsvis och smalbent, engelsmannen är bättre vuxen,
men butter och pockande; svensken deremot, tillägga de
aldra sötaste munnarna, har förenat i sin person den förres
artighet med den senares växt. Tjusande smicker från en
skön läpp! Till erkänsla måste jag också tillstå, att de äro
täcka som englar; ty huru kan jag kalla den ful, som säger
att jag är vacker!
På detta sätt hade vi hvar afton en bal. Jag anmärkte
såsom något besynnerligt, att de som voro gifta bland oss
fingo ha mesta sjelfsvåldet med flickorna, men ungkarlarne
måste så godt som slå sig till sina förmoner. Dumma
stats-grepp! Liksom ingen erfarenhet kunde finnas utom inom
äkta ståndet. Detta gjorde till slut, att äfven våra orakade
piltar började svärja på, att de hade hustru, barn och
bohag, till upphjelpande af sin kredit hos dem.
Fredagen derpå kommo superkargen, förste assistenten
och kommissionären Le Fébre, från Kap. Dansen räckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
