Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ovärdigare lik eller, efter vår Dalins uttryck, besjungit
fänad i helgade grifter.
Boum gemitu nemus omne remuyit.
Ack, sångmör! samlens hit med svartbeklädda lutor,
Naturen träde fram i djups ta sorgeskrud,
Hvart öga vandle sig till strida tåresprutor,
Förskräckens haf och jord för mina klagoljud!
I, afrikanska skogens fasa,
Ack, tigrar, hjelpen mig att rasa.
O q val — vår oxe är nu död!
Du griftpoeters hop, som fått den ädla vana
Att sorgetoner slå, när menskofänad dör,
Beklaga nu med mig min store Rölles bana.
Jag denna skilnad blott på våra hjeltar gör:
Två ben ha edra, min har ivra,
Jag gråter gratis, I för hyra;
Men begge skrifva vi om nöt.
När I åt edra lik så höga stoder byggen,
Skall mitt då gräfvas ned i glömskans mörka vrår?
Nej, en vizir, en zar kan vända verlden rvggen,
Men deras oxebragd dock lika evig står.
Kom alltså, oxeverld, att höra!
Jag skall min sorgsna luta röra
Yid en af edra bröders fall.
1 Jutland blef han född utaf en fyrbent mamma,
Som aldrig smutsat sig med bondekreatur.
Nej, fy! af sådant pack ej hjeltar ned erstamma.
Hans söta pappa var en adlad herrgårdstjur.
Men adel gör dock ej till saken;
Ett von framför, ett hjélm i baken
Föröka ej en Caesars börd.
Här han nu dag från dag vid modrens jufver grönskar,
Bland socknens alla nöt den skönste ungersven,
Hans hjerta äger allt, och magen intet önskar,
Han växer och får hull, fast Lisa, kuskens vän,
Så mö, som kon hon mjölkat hade,
Ej sällan, till hans stora skade,
Stal bort hans mjölk åt sin galant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
