Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tidehvarf; ni frukten för tumlarekronan och sätten sjelfve
dit henne, tv derigenom att ni med er öfverflödisa foglighet
• J O O O
underhållen edra damer i lättja och fåfänga, öppnen ni ju
vägen för dem till tusende dårskaper.–Vet ni hur jag
bemöter snushanar? Jag bor utmed landsvägen, och det händer
ibland, att en spårjagande officer eller näsvis småskrifvare
får lukten af min frustuga. De öfverhopa mig strax med
en million artiga ursäkter, att de tagit sig friheten att
in-kommodera mig med sitt besök, men ha ej kunnat emotstå
det nöjet att se, huru jag bor och på stället inhemta min
välmåga. Mår frun väl, så är det dem oändligen kärt, och
mamsellernas dyrbara helsa hoppas de kontinuera ännu.
Jag bugar mig och försäkrar dem om det senare af allt
hjerta, och hvad angår det första, så är jag färdig att på
stunden mätta deras gunstiga nyfikenhet. Derpå släpar
jag junkrarne alla mina ägor omkring, tills kättjan börjar
drypa dem ur pannan, och gör sedan en ödmjuk förfrågan,
om det ej skulle roa dem att försöka sitt handlag vid en slaga,
medan vi betrakta min loge. I blinken ropa de drängen
att sadla hästarne, och jag får icke tid att be dem vara
välkomna en annan gång, innan de löpa mig i fullt sporrstreck ur
sigte. Alltså har ej någon ende gjort mitt hus den äran
att bli qvar öfver natten. Jag berättar putset för min
hustru, och vi skratta deråt rätt hjertligen. — Nej, mina
vänner! väljen till fästmö den första ni tycken om och sätten
henne bra till att syssla, så löper hon ej öfver skacklorna.
Hjelper ej det, så holah! då bör i yttersta nödfall en
allvarsammare kur försökas.
SJUTTONDE KAPITLET.
Långt mindre än punschbaljan det handlar om.
Desserterna fram, hofmästare! ropade den förnämste i
laget och slöt dermed alla våra giftermålstankar. Desserter
på sjön, frågar ni? — Ja visst ha vi det. Apelsiner, ananas,
russin, pompelmoser, meloner och allt hvad ni ej får hemma
kunde ni ha här. Det enda som ni kanhända tycker, att
vi borde äga till öfverflöd, jag menar fisk, är just det som
vi ha ondt efter, ty det vankas sällan. Man kan i den delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
