Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTE KAPITLET.
Naturalier samlade på Java.
Ludimus innocuis verbis.
Mart.
Korporalens kärälskeliga Concubina borde billigen
inrymmas i mitt moraliska djurkabinett, men huru skall jag
förvara henne? Att inpacka henne i smör, som en skinka,
vore mig för kostsamt och att berga henne i en flaska
spiritus vini ogörligt; ty änskönt jag kunde finna någon
stor nog för en ordinär menniskolekamen, skulle dock
hennes ofantliga bröst alltid hänga utanföre, liksom tvänne
tiggarpåsar. Lefvande kan hon ej heller föras, ty hvem vet,
om icke jungmännerna skulle bryta sig in till henne i buren?
Emellertid måste jag beundra herr korporalens utvalda
smak för naturalier. Den öfvertygar mig, att kärleken
ingalunda är blind, såsom man orätt föregifver; ty när han är
i stånd att se himmelska täckheter hos en markatta, måste
han ju vara skarpsyntare än Argus.
Apor finnas här så många som trän. Linné sätter dem
i klass med menniskor, hvilket jag länge ej kunnat begripa
eller taga för allvar. Gubben satiriserar ibland, tänkte jag, och
lär således härmed endast vilja gifva våra modapande
sprätt-hökar en liten släng på pelskappan. Men sedan jag sjelf
haft tillfälle att undersöka deras natur, finner jag allt för
mycket skäl deruti; ty de äro sjelfsvåldiga kreatur,
narraktiga och aldrig stilla, fullkomligt lika våra små kruserliga
Celadoner, undantagande att de gå opudrade och hvarken
hvissla eller tala fransyska. Sprätta kunna de och snusa en
pevfection. Jag äger en dylik, och om någon af desse
herrar täckes besöka mig, skall jag låta henne göra samsalam,
hatt under arm, och säga: Ma foi, monsieur! c’est un joli
singe; vous vous ressernblez comme deux gouttes d’eau.
En allt för artig papegoja har jag ock. Man räknar
dessa bland fogelslägtet, men efter min tanke böra de
ställas i klass med lättsinniga fruntimmer; ty vackra äro de,
på två ben gå de, prata nästan oupphörligen och tycka
mycket om sig.
Sköldpaddor fingo vi till godt köp. De äro ganska
köttfulla och ge sund föda; äga för öfrigt den likhet med sjö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
