- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 1. Frihetstiden. 1 /
401

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

män, att de trifvas bäst på vattnet, komma i land endast
för att lägga ägg och ungar.

Ett besynnerligt slags roffoglar märkte jag, hvilka hvar
afton flögo öfver från Java till Sumatra, men kommo tillbaka
om morgonen. Deras namn vet jag ej; till flygt och storlek
likna de korpar. Deras moraliska odygd måtte vara
otacksamhet, alldenstund de äta sig mätta på främmande ort och
fara sedan derifrån, liksom en hop utländingar i Sverige,
hvilka samla penningar en tid och löpa ändtligen sin kos.

Walclman kallas ett djur, som af alla närmast liknar
menniskan och menas derför vara en blandning af menniska
och apa. Såsom jag icke sjelf såg någon waldman lefvande,
kan jag ej göra reda för hans moraliska egenskaper; men i
stället vill jag fråga herrar naturkännare, om ej tvenne
släg-tens beblandelse skulle kunna frambringa det tredje? Af häst
och åsna bli mulåsnor, af menniskor och apinnor födas
wald-männer; månne ej på samma skäl ett nytt slags blommor
kunde följa på ett litet kärt lönskaläge mellan tulpan och
nejlika?

Det vet jag, att en snäll trädgårdsmästare kan förädla
sina blomster; utan att ympa färger i stjelken, är han i
stånd att förvandla en hvit tulpan till mångrosig, genom
en lätthändt fröblandning. Jag vet ock det, att Frankrike
så väl som Spanien ej ägde annat än feghjertade veklingar,
ända till dess våra ströfvande göter och norrmän började
upplifva deras urvattnade stammar med ett friskt och
tapprare blod. Följaktligen töra sådana nya naturalster vara
möjliga.

Detta leder mig på en förträfflig tanke. Månne ej
förmedelst ett lyckligt giftermål mellan hatt och mössa den
så länge saknade ätten ärlig svensk skulle kunna återfödas?
Den enes sangviniska ärelystnad, tempererad med den andres
flegmatiska hushållsbegär; jag menar hattens hjerta förenadt
med mössans räknehufvud, skulle det ej vngla ett lejon,
som likt det gamla kunde förakta både närmare hotelser
och fjermare mutor.

Dansa efter en kalmuckisk säckpipa är fegt, hoppa
takten efter ett kukeliku löjligt. Det ena är en gammal
polska, det andra en narraktig lindans.

Vidare, käraste åhörare! vill ni ha en god stor-klocka,
så gift en smed med en klockaredotter, ty hans slägga och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:04:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/1/0409.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free