- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 1. Frihetstiden. 1 /
403

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ananas, den ljufligaste föda härstädes, växer ungefär
som våra grankottar, dock mycket större. Den smakar som
vällusten; har ock samma påföljder, ty den skadar helsan.

Peppar växer här som gräs. Holländarne hafva
ensamma slagit under sig denna handel, både på Java och
de kringliggande öarna. Stora magasiner deraf uppbrännas
ofta, på det varans öfverflöd icke måtte bringa den i
vanpris. — Jag kommer härvid ihåg fabeln om hunden på
hötappen.

SJUNDE KAPITLET.

Ett skutt öfver till Kina.

Contingimus portum, quo mihi eursus erat.

Ovid.

Med mycket små vindkulningar halade vi oss fram
landen emellan, så till sägandes steg för steg. Det var ej
annat än kasta och lyfta ankar, dels för stiltjes skull, dels
för den motkommande strömmen. Besättningen måste
ständigt gå i spelet. Detta kostade på i hettan; gick alltså
ganska tungt och långsamt. Men sporren hjelper märren
fort och supen matrosen: så snart kapten bad dem hurra
för en lasse, var kroken ur botten och segel till. Ett
varpankare förlorade vi en dag; man gissade att det tagit fäste
under någon stor sten, men sedermera erinrade vi oss, att
just på detta ställe en tolfpundig guldkista blifvit nedsänkt
af en efterjagad rymmare, och hoppades således göra ett
rikt fiskafänge; girigheten fördubblade matrosernas krafter,
de satte på, men till vår stora skada så häftigt, att tåget
sprang och bytet förlorades. Det ligger der ännu, andra
mera lyckliga fiskare till tjenst.

Andtligen fick man en liten påkörare, som satte oss
förbi Lucipara. Farvattnet är här omkring det krångligaste
på hela resan; man måste loda hela vägen fram, såsom här
på somliga ställen knappt är fyra famnars vatten, hvadan
ock ganska många skepp stanna på grund. Vi hade jullen
ute för att loda och sluppo lyckligt förbi, passerande
Mo-nopin den 22 augusti, sextonde dygnet efter vår ankomst
inom Java hufvud. Af Bankas tenngrufvor hade vi inte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:04:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/1/0411.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free