- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 1. Frihetstiden. 1 /
426

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han älskar hel dre mjölet draga
Uti en krusad lock än i en hungrig maga,

Blott han en vacker klädning bär.

I dag kan ej hans pung en tarfvad måltid lösa:

Ett kaffehus han söker opp,

Förtär en kringla och en kopp;

Ty hvad behöfver han att slösa.

Se’n petar han sin tand, se’n trallar han och svänger:

Den skönsta kalfvestek har närt hans läckra gom,

Fast kalfven odräpt än vid modrens jufver hänger,

Och fast hans arma buk var aldrig mera tom. —

Men håll, jag tröttnar vid att skrifva,

Bland sådan galenskap jag sjelf kan galen blifva.

Paris all verldens Bollhus är,

Hvad annorstädes vins, det skall förtäras här.,2)

Kör hvarje främling hem, drif komedianter ut,

Gör på hvart uselt näste slut;

Hvad då? Jo skälf Paris, du skall förgås på stunden:

Så nära dårskap här med allmänt väl är bunden.

Nej, karlavulna svenska nord!

Om man bland tusen land mig valet ville gifva,

Dig endast valde jag, o dyra moderjord!

Din barm min vagga var, den ock min graf skall blifva.

Din fröjd, lik ditt klimat, är manlig, sund och ren;

Låt Hatt och Mössa slåss, låt tvedrägts åskor knalla,

Det gör ej fria stater men;

När Rom ej trätte mer, begynte det att falla.

Ja gånge hur det vill,

Hos mig är ingen bit, som ej hör Sverge till.

Hortor amare focos. Virg.

diga; man brukar blott en skärm mot sol och regn öfver sig. —
’■) Med en folkhop af 800,000 menniskor, utan sjöfart, utan handel,
hur skall Paris kunna nära sig, och än mer, hur skall det kunna
vara så rikt? Jo, det blir begripligt, när man finner kanske hälften
af ofvannämnda nummer vara resande, dels från provinserna, dels
från utrikes orter, hvilka strömma dit att leka bort penningar och
helsa. Man räknar inte mindre än 30,000 i livrée. Så att det ej är
ett paradox, om man säger, att Paris liar att tacka lättingar och
narrar för sin varelse. Här handlas ej med annat kram än det som
tjenar att underhålla yppighet och galenskap. Engelsmän, ehuru
varma patrioter de än äro, lockas dock hit af parisiska nöjen, och
jag tror, att hvad som bland annat påskyndade sista freden, var att
återfå en hop förmögne lorder, dem kriget jagat härifrån, och hvars
penningar saknades i allmänna rörelsen i Paris,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:04:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/1/0434.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free