- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 1. Frihetstiden. 1 /
435

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

L’Italien fourbe,

L’Espagnol hautain,

Le Suédois susceptible.

Den senare glosan är nog obegriplig; men lär betyda, att de
äro varma eller heta på saken i början, men kallna snart.

Jag tillägger med mera skäl kanske:

Le Français est volage et fou.

Den 14 augusti for jag ifrån Paris med anständig skjuts,
nämligen med apostlahästarne. Mången gång önskade jag
äga Eliæ matsäck. Men, ty värr! korpar äro, som allt annat,
förvärrade på denna verldenes sista tid. De ropade sitt
ohyggliga kras kras, utan att tänka på hvad jag behöfde i
dag. På vägen såg jag kongl. slotten Marly och
Saint-Germain och kände första gången, att det som fägnar ögat
föder ej alltid magen. Värdshus och krogskyltar såg jag
nog, men det är i Frankrike mer än någonstädes sant, att

Ipse licet venias musis comitatus, Hornere,

Si nihil attuleris, ibis, Hornere, foras.

Skuggan i trädgården, eller rättare i den stora
uppstädade skogen på sistnämnda ställe, gaf mig en timmes
angenäm svalka.

Ängslan, förorsakad af hunger, hade hos mig samma
verkan som kärleken hos poeter: hon öppnade versådran. \
Förtretad att höra foglarne sjunga, när jag ville sofva, tog
jag mig det nöjet att hämnas med följande rim:

Förargeliga djur, som skriken här i trän
Och smutsen pä de löf, som eder skugga gifva,

För pocker med ert skrål, jag mä helt galen blifva ;

Den första sten jag far skall jaga eder hän.

På fatet, stekta uti smör,

I nu mig kunnen mer behaga;

Ty när man har en hungrig maga,

Musik forgäfves örat rör.

Från Saint Germain följde jag bateletten, en sorts
dragskuta, till Piouen, der jag ändtligen fick äta mig mätt.

Normandie är ett skönt land, har backar och skogar
med djupa dälder likasom Sverige, dock inga eller få berg
synliga. Folket derstädes är det trefligaste och starkaste i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:04:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/1/0443.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free