Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med en man, som i alla afseenden var lämplig att blifva
hennes ledare, och hvilken kom att utöfva det mest
bestämmande inflytande på henne under ungdomsåren. Denne var
Johan Tideman, en broder till hennes förre lärare. Han var
mekanikus, hade studerat under den berömde Polhem och
kom nu ut till Nordenflychts landtgods för att biträda den
yngre brodern vid anläggandet af manufakturier. Föröfrigt
O OO O
var han en man, som pröfvat skiftande öden och med en
rik lifserfarenhet förenade ett redligt hjerta, en mogen
omdömesförmåga och en icke ringa beläsenhet. Genom dessa
egenskaper vann han snart den unga Hickans förtroende och
blef för henne en vän, som genom sina resonnemanger och
lärdomar upplyste hennes förstånd och återgaf hennes
själ dess jemvigt. Detta förhållande mellan de båda
fortfor dock icke länge. I Juni 1734 dog fadern, och då
han trott sig finna något mera än vänskap i sin dotters
och Tidemans förhållande, uttalade han pä dödsbädden den
önskan, att de skulle gifta sig med hvarandra. Denna
önskan var dock ingalunda välkommen för den unga flickan.
Som umgängesvän hade hon satt högt värde på Tideman,
och af deras inbördes samtal hade hon haft mycken nvtta och
J j
tillfredsställelse, men att gifta sig med en man, hvilken som
han var ful, ofärdig och dessutom föga soignerad i sin
klädsel, derpå hade hon sannerligen aldrig tänkt. »Såsom
filosof», säger hon, var han mig kär att höra, men som
fästman odräglig att se. Hans ansigte var icke så
obehagligt, emedan hans fysionomi var mycket ren; men ett
olyckligt fall, som tillskyndat honom en knyla på ryggen, hans
torra åtbörder och släta drägt, voro inga medel att
uppväcka tycke hos ett femton års fruntimmer.»
Emellertid visade Tideman, som uppriktigt älskade
henne, så mycken ömhet och välvilja samt tillika så stor
finkänslighet och tillbakadragenhet, att han uppväckte hennes
medlidande, så att hon slutligen »af kärlek till vishet och
dygd så väl som lydnad för sin faders yttersta vilja» beslöt
sig för att »öfvervinna de hinder, som ungdomstycket
kastade i vägen» och räckte honom sin hand. De själsstrider
hon dervid genomkämpade hade dock varit starka nog att
för en kort tid nedlägga henne på sjukbädden.
Förbindelsen med Tideman blef dock af kort
varaktighet, tv denne, som alltid haft en svag helsa och en sjuklig
kropp, insjuknade två år derefter och afled efter ett års
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
