Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon åter förlorat det käraste hon ägde. Man kan lätt
förstå hennes gränslösa förtviflan, hvilken åter nedlade
henne på sjukbädden, och under 11 veckors tid sväfvade
hon mellan lif och död. Tillfrisknad återvände hon till
hufvudstaden, men den djupa sorgen öfver den lidna
förlusten samt en försvagad och efter denna tid aldrig
fullständigt återvunnen helsa framkallade hos henne en leda
vid lifvet, som snart förmådde henne att utbyta
hufvud-stadens buller mot landsbygdens enslighet. Det var ett litet
torp på Lrdingön, som hon utvalde till sin vistelseort, och
der hon inrättade sin enkla boning. Här egnade hon sin
tid åt poesien och utgaf en diktsamling Den sörjande
Turtur-dufvan (1743). Fortfarande hemsökt af kroppsliga lidanden,
måste hon efter ett års förlopp begifva sig till staden för
att söka läkarhjelp. Emellertid hade hennes första
diktsamling haft framgång, och hon fortsatte nu i Stockholm
sin poetiska verksamhet. Utom en mängd religiösa dikter,
visor och qväden, lefnadsbeskrifningar, romaner och
öfversätt-ningar, af hvilka flera numera äro förlorade, utgaf hon med
korta mellantider en poetisk årsskrift Qvinligt tankespel af en
Herdinna i Norden (1744—50), Tankar om Skaldekonstens
nytta (1744) och en fosterländsk glädjedikt i 5 sånger, Det
frälsta Svea (1746). »Panegyriska skrifter har jag svårast att
skrifva bekänner hon helt naivt i sin sjelfbiografi. Detta
hindrade henne dock ej från att författa åtskilliga sådana och att
äfven genom poetiska böneskrifter förskaffa sig det
statsanslag af 600 dir s.-m., hvilket tillerkändes henne af riksens
ständer 1752 och utgjorde en välkommen tillökning i hennes
små och af tillfälliga missöden svårt medtagna tillgångar.
Det rykte fru Nordenflycht ernått genom sina dikter
lockade många af samtidens författare att söka hennes
umgänge. I det literära ordenssamfund, som under namn af
»Tankebyggarorden» 1753 stiftades af kongl. sekreteraren i
utrikesdepartementet Ekleff, ingick hon under namn af
Uranie såsom dess förnämsta medlem, och deri deltogo
jemte henne bland andre de unge skalderne Creutz och
Gyllenborg. De båda sistnämnde jemte några få andre
föredrogo snart att i en mindre krets med fru Nordenflycht
som medelpunkt samlas för att obesvärade af ordensregler
i ett mera förtroligt umgänge utbyta tankar och meddela
hvarandra sina dikter. Gyllenborg skildrar i sin
lefnads-teckning dessa små literära konferenser. »Våra samman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
