Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Siskan och Näktergalen.
Fabel.
Siskan kom till Näktergalen,
Den hon vänskap svurit har,
Gråtögd, vred och rörd hon var.
»Vet du», sad’ hon, »nyss i dalen
Var jag på en fågelfest,
Det jag ångrar tusen gånger;
Tänk, man tadlar dina sånger,
Och de skönsta aldramest.
En på drillen lyte lade,
Sade, att han faller trögt;
En, att sången går för högt.
Andtligt Spolen myndigt sade:
Hela rösten jag försmår;
Tacka vill jag Trastens tunga,
Lärkan kan ock ändtligt sjunga,
Så att sången man förstår.
Men mig mest till ifver rörde
Otacksamma Gökens spel;
Aldrig utaf dig jag hörde,
Att du siktat andras fel.
Deras gåfvor du berömmer,
Lemnar heder i sitt mått,
Icke heller den fördömer,
Som ej någon stämma fått.
Hvi skall du så lindrig vara
Om de andras sång och tal?»
»Derför» — hördes fågeln svara —
Att. jag är en näktergal.»
Skönhetens bräcklighet.
En blomma rinner upp ur mull,
Af vinden blåses hon omkull;
Hon vissnar och hon faller af,
Och vintern bäddar hennes graf»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
