Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han talar, och min själ blir tjast af denna röst:
Da skall min kärlek bli, men dig för hopen dölja,
Gå, skynda till ditt lugn, min ömhet skall dig följa.
Han flyr, men lemnar qvar sin styrka i mitt bröst.
Så klandra ej min smak, att jag från menskor flyr,
Jag söker sinnets lugn, der det kan lättast vinnas.
Det enda som mig än uti min stillhet bryr
Ar att jag menskor mins och att mig menskor minnas.
Till Fischerström*).
I.
Med en hyacint.
Du rara ört, som ej din like
I färg, i glans, i täckhet har!
Bland all din slägt i Floras rike
Din fägring mest mitt öga drar:
På dina blad naturen spelar,
I konst, i prakt hon yttrar sig;
Den fina balsamlukt du delar
Förnöjer och förtjusar mig.
Med trogen omsorg jag dig sköter:
En lindrig luft du andas får,
En häftig il dig aldrig möter,
För hetta, köld du säker står.
Ett lifligt väder på dig fläktar,
Som tränger genom blad och knopp;
Och när af värma du försmäktar,
En kylig flod dig friskar opp.
*) Dessa äro författarinnans sista qväden. De skrefvos 1762.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
