- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 2. Frihetstiden. 2 /
127

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

företräde hos konungen blefvo de af kammarherrn bjudne
till den anrättade kavaljerstaffeln, dit äfven vi, som varit
konungen till mötes, blifvit kallade. Åt oss svenskar gåfvo
dessa utländingar ett verkligt spektakel. De hade alle mer
eller mindre blandat sig i riksdagsintrigerna. Det åskslag,
som dem tillintetgjort, var för de flesta för känbart, att
intrycket deraf ej kunde fördöljas. Deras första och förnämsta
yrke, förställningen, var förloradt, ur stånd att bibehållas.
Mössornas vänners och mäktige beskyddares, den ryske och
engelske ministerns, gemensamma missnöje var nyanseradt af
deras åtskilda karakterer: hos gref Österman, den ryske
ministern, mörkt och mållöst, hos den engelske chevalier
Goodricke förbittradt, utmärkande en förargelse, som hade
svårt att icke utbryta. Kontrasten mellan desse och franske
ambassadören grefve Vergennes, hattarnes vän och vanliga
tillflykt, fullkomnade denna märkvärdiga tafla. Den senares

J ’ O

glädje var lika så ytterlig som de förres missnöje. Han var
i ständig rörelse, skämtade och skrattade under hela
måltiden och gaf sig ut för att hafva utfört hela revolutionen, fast
han var den siste, som väcktes af sorlet på gatorna, och så
litet underrättad, att han fans oförmögen att biträda
konungen i dess första behof med de lofvade subsidier, som af
Grilliska comptoiret måste förskjutas. De öfrige ministrarne,
af fruktan att misshaga de förenämnde, härmade än den ene,
än den andre, och tvungne i sitt uppförande, spelte den
löjligaste roll. Efter slutad måltid blef det ministrarne
till-låtet att begifva sig från slottet. Med fångars glädje, som
ställas på fri fot, emottogo de denna tillstädjelse. Skyldige
att ofördröjligen rapportera till sina hof den i Stockholm
timade stora händelsen, voro de så mycket angelägnare att
sig retirera. Jag föreställer mig, huru gref Österman lärer
hafva svettats under författandet af sin berättelse, och hvad
möda han användt att hos sin myndiga monarkinna urskulda
sin uraktlåtenhet att icke tidigt hafva hindrat och förekommit
en för henne så obehaglig förändring i svenska riksstyrelsen.

Tröttad af min länga berättelse, kan jag ej neka mig
det nöjet att anföra ett löjligt efterspel af revolutionen. En
riddersman af första klassen, som utan sansning vid alla
tillfällen, som rörde honom sjelf eller det allmänna, var
upp-drifven till de yttersta dårskaper, denne don Quijote, uppeldad
af revolutionen, under hvilken han objuden sig instält bland
konungens följeslagare, ansåg verket ofullkomnadt, förrän han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:04:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/2/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free