Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
docent i poesien och blef äfven på grund af sitt lärda
anseende kurator för sin nation. Vid denna tid utvecklar
han ock en ganska stor publicistisk verksamhet, dels såsom
medarbetare i Norrköpings Tidningar, dels såsom
medut-gifvare af tidskrifterna Åskådaren och Den politiske Aristarchus.
Bergklint hade under hela sitt lif att kämpa mot
beständiga motgångar. Till fattigdom och sjuklighet sällade
sig hans otur i fråga om befordringar. Efter att upprepade
gånger utan framgång hafva sökt platser vid skola,
universitet och kyrka, och sedan han äfven misslyckats i sitt försök
att egna sig åt handeln, lyckades han ändtligen 1774 att
erhålla lektorat i vältalighet och poesi vid Vesterås
gymnasium och blef kort derefter äfven rektor. Med den vana
vid undervisning han under sina många konditioner
för-värfvat sig, blef han en af gymnasiets yppersta lärare, lika
af hållen af kamrater och lärjungar. Varmt intresserad för
denna verksamhet, har han äfven författat skrifter i
pedagogik, i hvilka han gör gällande en mildare och humanare
metod vid undervisningen och särskildt betonar dennas
lämpande efter läijungarnes ålder och fattningsgåfva; målet
för all undervisning är för honom »tillskapandet af kristliga,
vettiga och dygdiga medborgare». Ett vackert bevis på
hans kärlek för ungdomen är det afskedstal han höll till
sina lärjungar vid sin flyttning från gymnasiet; ett tal, som
i manlig, allvarlig, från hjertat gående vältalighet är närmast
jemförligt med Tegnérs berömda skoltal. Bergklint
utnämndes 1783 till kyrkoherde i Gladsax och Tomarps
församlingar af Lunds stift, en plats som han behöll under
sin återstående lifstid, ehuru han ingalunda trifdes i den
nya omgifningen, aflägsen från det literära lifvet och skäligen
missnöjd med sina församlingsbor; namnet Skåne och
skåningar injagade, enligt hans eget yttrande, hos honom blott
fasa och vedervilja. Han afled den 13 Mars 1805 efter
att hafva varit gift tvenne gånger, efterlemnande barn af
båda giftena.
Bergklint var en mångsidig skriftställare. Bland hans
dikter utmärka sig Den Blinde och Ode till 1notgången, den
förra genom sin kraftfulla skildring och sitt högstämda patos,
den senare genom sitt milda, melodiska, äkta folkliga lynne.
Till dessa två kan läggas hans vackra, om fru Nordenflychts
dikter påminnande, Ode öfver Vänskapen. Äfven åtskilliga
stycken af skämtsamt och satiriskt innehåll äga vi af hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
