- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 2. Frihetstiden. 2 /
207

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Är ej naturen värd att känna?

O! skulle jag i sömn till andra verldar gå,

Med kropp till sinnes bruk, med tankar att förstå,

Och ingen ting fått se af denna!

Hvad hade jag af allt förutan öga känt

Från himlens höga topp till jordens djupa rötter?

Ett sorl, ett skiftligt doft, som svalkat eller bränt,

Ett något kring min hud, en stöt för mina fötter.

Ho skulle mig till nöjes svara,

Hvad detta något måtte vara?

Månn’ all min känslokraft och allt hvad heter ord?

De skulle mig så väl berätta,

Som när man vid ett dukadt bord
Vill med ett mäladt bröd den tomma hunger mätta.

Förtorkens då, I hörslens brunnar,

Om uti min förlust jag finge bruka val:

Hvar enda blick har hundra tusen munnar,

Som tala för min själ med hjertats dolda tal.

Hvar blick, som talte för mitt öga,

Mig sade: vara till är i naturen föga;

Se ej allena hvad, se hurudant det är.

Af all den täcka mängd, som kring det vida lyser,
Hvart enda åt dig myser,

Att flyga dig i famn och tjena ditt begär.

I, alla mina ljufva vänner,

I, skapta ting! I, stort och smått!

Jag likväl nu er godhet känner:

Den glädjen var mitt ögas lott.

Hur skulle jag er gunst förgäta,

Jag, som med ingen ting så mycket godt förtjent?
Hvad blifver jag, som allas bistånd länt,

När jag med verldar mig vill mäta?

Jag mins hvart enda namn, jag bär hvar enda bild:
Er hågkomst, full med tack, blir oupphörligt trogen,
Och framför allt jag mins, hur, under det I logen,

I mig vid handen togen
Och saden: den oss gjort, hvad Han är stor och mild

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:04:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/2/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free