Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upp för hans sjuksäng dagen före hans död. Vi måste alla
4 ställa oss efter åldern, men Carls rum skulle stå ledigt
och öppet. Dernäst Anna Maria, pastorska i Virestad,
der-näst Sophia Juliana, Pastorska i Ryssby, så Samuel,
Adjunc-tus Pastoris & Patris, och sist Emerentia, befallningsman
Brantings fru. Salig gubben stälde ögonen länge på sina
barn, men sade: Carl är borta. Han har gjort mig stor
glädje. Gud har välsignat mig med 5 barn, som alla gjort
mig glädje och aldrig sorg. Nu vill jag lemna Eder, barn,
min faderliga välsignelse, förrän jag går från Eder. Carl är
borta. Sedan önskade han välsignelse öfver honom och
hela hans hus och familj. Sedan välsignade han med
händers påläggning en hvar af de andre, önskade ett gladt
möte af dem i himmelen och ville sedan icke mycket tala
med barnen. Carl erhöll således begge sina föräldrars
välsignelse.» — —
Slutligen må här meddelas ett litet bref från Linné till
en brukspatron Bedoire, hvilket karakteriserar den store
vetenskapsmannens entusiasm för djuren och härutinnan
kan tjena såsom supplement till hans nedan återgifna tal:
Ädle och Högaktade Herr Brukspatron!
Med mycken smärta måste jag notificera Herr
Brukspatronen, som alltid vänfast tager del i mina öden,
den hjertliga sorg och afsaknad, som hände mig och
min kära hustru i går kl. 3 eftermiddagen, att ifrån oss
rycktes, genom en oförmodlig och hastig död, det lilla
vackra djuret Agathé, som herr Brukspatronen täckts
så gunstigt förära oss, och som varit så mig som
besynnerligen min hustru så allt för kärt och behagligt,
att intet djur i verlden någonsin kärare ibland allt
lef-vande jag ägt och ändtligen mistat, näst mine barn,
tillstår jag att ingenting gått mig mer till hjertat.
Jag blifver rättnu rädd och ledsen att hafva några
angenäma indianska djur, ty deras mistande rörer mig
sä hjerteligen, att de förkorta min lefnad, detta aldra
mest.
Min hustrus heta tårar och mina läskas med den
del, Herr Brukspatronen säkerligen tager deruti.
Svenska Parnassen II.
IU
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
