Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plöja jorden, mullvaden uppkasta myllan, att gräs och örter
i henne lättare må kunna så sig, falken fånga foglar åt
menniskan, hönan föda oss med ägg, tuppen uppväcka oss
om första morgonen; göken och lärkan om dagen, trasten
om morgonen och aftonen, näktergalen om natten för oss
sjunga och qväda, påfogeln glimma med sina gyllene fjädrar
att fägna våra ögon.
De flesta foglar såsom storkar, tranor, hägrar, gäss,
svanor, änder, starar, bofinkar måste flytta årligen 0111 våren
till oss i norden, ömsa sina qvarter mot hösten åt den södra
verldens länder, att de må falla flere folkslag i händer.
Fiskarna måste fly från det säkra hafvets afgrund hvarje år
upp till de osäkra stränderna, uppstiga i floderna, fara från
den ena stranden till den andra efter månader och dagar,
att de må hoptals af djuren, foglar och oss fångas.
Vrak-foglarna hundradetals ställas i leder på flacka sjöarna, såsom
en not måste drifva fiskarna till stranden, att de der lättare
af oss fångas må. Fiskmåsarne hela dagen flyga öfver
vattnet, att gifva tillkänna hvar fisken under vattnet ligger
förborgad. Surinamiska flugan lysa om natten, att vi af
dess ljus se må. Silkesmasken spinna så lång tråd, att
vi må klädas. Biet med så stor möda hopsuga honung för
vår läckra tunga. Hafvet sjelft genom ebb och flod
dagligen kasta till stränderna högar af snäckor, ostron, hummer,
allt till menniskans och djurens tjenst.
Ja, låt oss menniskor gå till oss sjelfva och vår egen
inrättning, så få vi icke då se det samma? Sjöfolket med
många äfventyr förtror sitt dyraste lif åt de brusande
hafs-vågorna, att det en annans vinst framföra må. Soldaterna
uppoffra sitt hjertblod och endaste lif för sina landsmäns
frihet och välfärd. Embetspersoner förnöta hela sin lifstid
uti andras tjenst. Regerande försaka sin egen frihet, tid,
nöje och krafter för menighetens bästa. Girige församla det
en annan skall förslösa. Föräldrar med möda hoprifva det
barnen ofta lätt utkasta. Åkermannen plöja, så och skära
den säd till minsta vinsten kommer i hans eget visthus.
Häraf se vi, uti denna verldens af skaparen sjelf
gjorda hushållning, huru all ting skapadt är ej för sig
sjelf, utan äfven för andra. En vis man slutar häraf
den skuld, sjelfva naturen gör oss skyldig till i allt vårt
väsende. Bör alltså en stark använda sin styrka till
andras hjelp, en vis till andras underrättelse, en lärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
