Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sen på huru mest alla fyrfotade djur hafva sina egna
löss (Pediculus), foglar sina, fiskar, ja sjelfva insekterna ofta
sina löss, alla skapade på olika sätt. Redi, som dessa
uppritat i sin »tractatus de animalculis viventibus in animalibus
vivis», kan visa eder hela hopen af dem. Jag vore ock i
stånd visa många andra på våra svenska foglar, om tiden tilläte.
Sen på träden, huru ock de hafva sina egna löss. På
alträdet se vi hela grenarne täckta med ett hvitt fjun eller
ull, men då vi nogare betrakta, är det idel insekter med
ludna, lurfviga, stora, hvita svansar, medelst hvilka de sig
betäcka, att foglarne ej må äta upp dem. I England fick
jag en hop rara träd från Amerika; då jag seglade derifrån
till Holland fann jag på det ena trädet en sällsam lus,
hvars make jag aldrig tillförene sett. Jag bevarade henne
från kölden och vädret, hon fördes med träden i Cliffords
orangeri, der förvarades af mig som en raritet’; men efter
några veckor, och förr än jag visste ett ord af, hade hon
förökat sig öfver hela vinterhuset, besmittade sedan, genom
träds öfverstyrsel, Amsterdams och Leidens botaniska
trädgårdar med många andra. Böcker och bräder hafva
ock sina egna löss (Pediculus pulsatorius), hvilka, då de
komma i ett maskstunget bräde eller hål, der sitta och
knäppa som ett litet urverk. Bondfolk och barn, som höra
det, mena det vara tomtgubbar eller vettar. Vattnet har
ock sina löss (Monoculus), som föröka sig ofta så otroligt,
att hela vattnet blifver rödt, hvaraf ofta hela torpen i
Holland trott vattnet vara vändt i blod medelst ett underverk.
Sen spindlarna (Araneus), huru somliga bära hela säcken
full med ägg på sin rygg, der äggen utkläckas; såsom
på surinamska grodan. Sen syrsevadens (Gryllotalpa)
underliga och stora händer, huru fort han med dem gräfver
sig gångar i jorden, qvickare än någon mullvad eller kanin.
Sen huru myggan (Culex), dagfiugan (Ephemera), aftonllugan
(Ilemerobius) och trollsländan (Libellula) flyga hela dagen
öfver vattnet att der nedlägga sina ägg, som utkläckta i
vattnet måste lefva under vattnet, så länge de äro maskar,
men, så snart de fått vingar, drunkna, om de en gång
nedfalla i det våta. Sen på den stora flugan (Musca), huru
hon söker orent vatten och huru hennes mask hänger på
en lång svans, hvilken håller sig till vattenbrynet, och huru
masken på den drar sig upp och ner i vattnet såsom på
en spira.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
