Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att blifva alla åldrars förundran, men, för menniskoslägtets
skull, ingens eftersyn. Större menniska än konung och mera
skapad för sagolika tider än för dem han lefde uti. Att
göra grefve Tessins resor nyttiga, hade konungen föreskrifvit
ämnet, hvarpå de syfta skulle. Jag önskar, M. H., att denna
omständighet måtte tjena till eftersyn, uppväcka eftertanke
hos vår tid, hos föräldrar och ungdom, och hos dem i
synnerhet, för hvilka framtiden öppnar sig, att se, uti ett
dyg-digt eller lastfullt folk, rikets öde och deras barns välfärd.
Jag önskar, att de återkomne måtte utmärkas, icke för deras
nya klädedrägt, kroppsställning och flera fåfängligheter, utan
för deras förvärfvade kunskaper, uti hvilka fäderneslandet
och slägt böra för resekostnaden finna någon ersättning.
Konungen hade inrättat ordningsmän, och grefve Tessin, fadern,
var en af de ypperste. Ämnet, som sonen blef föreskrifvet
att lära och iakttaga, var allt det som med polis månde
hafva gemenskap: den vetenskap nemligen, M. H., som håller
stora samlingar uti skick och sammanhang, som inbegriper
många insigter tillika, och den största af alla, menniskans
kännedom, mer och mer invecklad och svår att utreda, allt
som hon ställes ibland myckenheten af sina likar, tager dem
till eftersyn eller blir deras. Ty hvad äro menigheter?
Skingrade och strödda, är hos dem allt stilla och lugnt;
samlade, varda de inbördes upphettade och likna molnen,
som, sammandrifna, bryta ut i storm och oväder. Äro lagar
och författningar för en ringa by lämpliga till större städer?
Böra de ändras efter tider och folkmängder? Konsten att
styra dem, blir den alltid lika? och kan trefnad vara utan
frihet, och frihet bestå under en myckenhet af ordningar?
Är straff alltid möjligt, alltid nödigt, alltid nyttigt, alltid
billigt? Den usla menniskan, som nöden ofta tvungit att bryta
emot lag, och lagen uti sin stränghet förer i förtid utur
detta lifvet, suckar öfver dem som icke hjelpt hennes
uselhet med arbete eller gifvit henne anledning till dygdigare
lefnad och till en lätt utkomst. Att förqväfva åtrån, är emot
naturen; att nyttja och leda den, är försigtigt och visligen
gjordt. Huru stor är icke denna vetenskapen? Men huru
dråpligt snille fordras icke till utöfningen? Att sörja för
allt, att se allt, att låta räddhågan komma till alla, straffet
till få: tåla små oredor, små missbruk, små fel, nöja sig
med ånger snarare än med näpst och anse fullkomlighet i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
