- Project Runeberg -  Svenska Parnassen : ett urval ur Sveriges klassiska literatur / Band 2. Frihetstiden. 2 /
275

(1889-1891) [MARC] With: Ernst Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

värtes förändringar och skakningar i det samma börjat. Vi
hafva dessutom, M. H., ännu i vår tid sett folket missnöjdt
deröfver, att man icke följt konung Carls anläggning; vi
hafva sedermera sett samma folk lika missnöjdt, då man
följt konung Gustaf Adolfs långt större tankar. En
historiker upplöser sällan orsakerna till slika obegripligheter; men
en djupsinnigare eftertanke märker nytt slägte, nytt
tänkesätt och andra seder.

Under en sådan allmän förvandling, och då man icke
mera kunde skicka sig derefter, trodde grefve Tessin rätta
tiden vara inne för sig alt tänka på en bättre förvandling
och sätta emellan lif och död ett andrum. Uppå sin
enständiga begäran om afsked, erhöll han då (1761 d. 5 Oktober)
det han ofta tillförene fåfängt sökt och icke erhålla kunnat.
Han erhöll, M. H., sitt entledigande, med alla de tecken af
tacksamhet utaf Riksens ständer, som kunna smickra och
hedra. Också torde få hafva rönt lika gifmildhet eller mera
aktning utaf dem, än han det gjort; och om en senare tid
förminskade samma förmåner, så har han dock, under en
hög ålderdom, och då få dagar kunde vara öfrige, ansett
för en lycka, att mörkret icke förr infallit, än han varit
färdig att gå till hvila.

Men innan vi följa grefve Tessin alldeles till hans
Tuscu-lum eller beskåda honom, lik Atticus, uti lugn, midt ibland
buller och söndringar, tyckes ingenting mera förtjena vår
nyfikenhet och uppmärksamhet än att förut känna honom
nogare till egenskaper, lynne och böjelser; ty igenom utvärtes
prål, hvaraf stora embeten och högt anseende i verlden
skimra, blir personens invärtes väsende merendels bortskymdt
och föga tydligt. Få, M. H., hafva ägt mera värdighet än
han uti tänkesätt och uppförande, mera behaglighet uti
umgänge och mera lycka att vinna allmänt tycke. Deraf
härrörde, att han under sina utrikes resor fann ett lätt tillträde
hos alla och vid sina underhandlingar all den framgång han
önska kunde. De lärde begagnade sig af hans umgänge,
de vittre af hans qvicka snille, konstnärer ansågo honom uti
smak för sin mästare, och målare förundrade sig öfver hans
skarpa öga och fina urskilning. Ingen liknade honom uti
glädtighet och artiga påfund på allt det som kunde göra
sammanlefnad nöjsam. Han förstod bättre än någon att
upp-späda allvarsamma saker med de lifligheter och
behagligheter, hvilka vi äro skyldige könet och hvaruti det alltid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 01:04:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svparnasse/2/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free